Kristus uppstod på grund av världens rättfärdiggörelse

Världens rättfärdiggörelse understryks i Rom 5: 18:

”Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv.”

Aposteln ställer två objekt mot varandra i två parallella satser. Adam och alla människor samt Kristus och alla människor. Adams försyndelse ledde till att hela världen fördömdes eller förklarades skyldig. På samma sätt ledde Kristi rättfärdighet till att alla människor frikändes, det vill säga förklarades rättfärdiga. Becker förklarar att den frikännande dom aposteln har i åtanke är den som Gud uttalade över den korsfäste Kristus när han reste upp honom från de döda. Becker citerar Johan Gerhard som skriver:

”Genom att uppresa [Kristus] från de döda, har [Gud] avlöst honom från våra synder som tillräknades honom, och därför avlöste Han oss i Honom. så att Kristi uppståndelse kan vara orsaken och beviset och fullbordandet av vår rättfärdiggörelse”

Här kan vi tänka på Rom 4: 25:

”han...utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.”

Eftersom den grekiska prepositionen διὰ, som i SFB översatts ”för”, bör förstås kausalt kan man översätta:

”han...utlämnades på grund av våra synders skull och uppväcktes på grund av vår rättfärdiggörelse.”

Om man menar att ordet rättfärdiggörelse här syftar på de troende enbart så blir det lite underligt eftersom ingen torde hävda att Kristus enbart utlämnades för de troendes synder. Kristus dog på grund av alla och i allas ställe. Han betalde lösesumman inte bara för våra synder, utan hela världens.