Vår förmåga eller Jesus

”För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse.” (Lukas 18: 9)

Många fariseer litade på sig själva, sin egen rättfärdighet, att Gud skulle frikänna dem för deras lydnads skull. Men publikanen förlitade sig enbart på Guds nåd.

Vi kan inte lita på vår egen förmåga, även fast samhället och världen ständigt säger till oss: ”Tro på dig själv! Du är inget syndare. Du är okay, precis som du är. En kärleksfull Gud skulle aldrig skicka dig till helvetet.”

Det är satans lögn för att dra oss bort från Kristus, från nåden och förlåtelsen.

Sångaren sjunger:

” Med min fromma strävan jag
aldrig fylla kan din lag.
Om jag ej i nit blir matt,
om jag gråter dag och natt,
står dock syndens fläckar kvar.
Blott i dig (Jesus) jag frälsning har.”

Vi kanske är så god som fariseen eller så dålig som publikanen, men hur det än är, så är vi fortfarande syndare, i behov av Guds nåd och förlåtelse.

Jesus avslutar liknelsen ”Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

Du och jag går också hem rättfärdiga när vi erkänner: 

”Herren är min rättfärdighet, Kristus är min rättfärdighet.
Jag har tagit emot Guds rättfärdighet som uppenbaras i evangelium. Gud har frikänt mig i avlösningen. Genom dopet är jag iklädd Kristus och genom nattvarden har jag tagit emot Hans sanna kropp och sanna blod,  till syndernas förlåtelse.”