”Inte…dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för
att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar
inte heller Fadern, som har sänt honom. Amen, amen säger jag er: Den som hör
mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte
under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh. 5:22 - 24)
Vem är Kristus för dig och mig? Är han vår Frälsare? Är
det han som vi tror har dött för våra synder? Är han den som levde ett
fullkomligt liv i vårt ställe? Är han den som betalt vår skuld med sitt eget
blod?
Hur vi svarar på dessa frågor är också svaret på den
fråga vi ställde tidigare:
”Är det så att vi
måste vänta på ett ovisst domslut innan vi kan andas ut?”
Om Kristus är honom som vi litar på har offrats i vårt
ställe, varför skulle vi vara oroliga över att se honom komma på molnen? Varför
skulle ett Guds barn, som redan nu vilar tryggt vid Kristi kors, vara oviss och
bekymrad över att se honom som hängde på korset komma till oss? Det är ju honom
ett Guds barn längtat efter ända sedan hon först döptes eller kom till tro,
finns det någon vi hellre vill se än Sonen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar