Att inte tro evangeliet slutar illa

Jesu gråt handlar inte bara om det nuvarande, om frånvaron av verklig frid, om blindheten hos Jerusalems befolkning, den handlar också om det som skulle komma, om domen över otron, den dom som förr eller senare faller över dem som skjuter Jesus ifrån sig.

Jesus säger till Jerusalem:

”Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig." (Lukas 19 42-44)

Ungefär år 66 började judiska grupper i Jerusalem göra uppror mot de romerska soldaterna i Jerusalem, upproret pågick några år, vilket ledde till att Cestius Gallus år 66 kommenderade trupper till Jerusalem som omringade och belägrade staden.

När detta hände lämnade de kristna Jerusalem och flydde först till bergen och sedan till staden Pella i norra Jordanien. Detta bekräftas både av den judiske historikern Josefus (The Wars of the Jews, Bok 2,  kapitel 19, paragraf 7, rad 540) och kyrkohistorikern Eusebius (Kyrkohistoria, 3:5:3).  De flydde därför att Jesus i Lukasevangeliets 21:a kapitel varnat de kristna:

”När ni ser Jerusalem omringas av härar, då skall ni veta att staden snart skall bli ödelagd. Då måste de som bor i Judeen fly bort till bergen, och de som bor inne i staden måste lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden.  Ty detta är vedergällningens tid, då allt som är skrivet skall gå i uppfyllelse.  Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna! Ty landet skall drabbas av en stor nöd, och vredesdomen skall komma över detta folk. De skall falla för

svärdsegg och föras bort som fångar till alla hednafolk.” (Lukas 21: 20-24)

De som flydde tilläts fly, men Cestius Gallus drog 66 tillbaka sina trupper. Några år senare återvände romarna med sina trupper och år 70 intog Titus armér efter en tids belägring Jerusalem och Jesu ord gick i uppfyllelse, sten lämnades inte på sten, hela staden förstördes och plundrades, templet revs ner, 100 000-tals judar dödades och de som överlevde fördes bort i fångenskap.

Det var domen över otron. De var domen för att Jerusalem ”inte förstod den tid då Herren besökte dig." (Lukas 19: 44)

Därför grät Jesus.  Han ville deras frälsning.

Det är också anledningen till att Gud idag inte är likgiltig inför människors otro.

”Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.” (Joh 3: 18)

Människor som inte tror är inte bara ”utan hopp och utan Gud i världen” (Ef. 2: 12), de är också utan framtid.

Därför borde också våra hjärtan brinna för dem som ännu inte hört. Aposteln skriver om sina stamfränder:

”Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta.” (Rom 10: 1)

Hur lyder våra hjärtans bön?

När Jerusalem sade ”nej” till Kristus, så sade de ”ja” till sina fiender.

När människor idag säger ”nej” till Kristus, så säger de ”ja” till alla andliga fiender.

Följer man inte Kristus, så följer man Satan. Det finns inget tredje alternativ. Den onde har inte kommit för att ge oss glädje och frid, utan för att förstöra och sabotera för oss.