Att förstå sitt eget problem

"För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." (Lukas 18: 9-14)

Tänk om alla våra misslyckanden plötsligt skulle bli synliga för alla. Skulle vi försöka att lyfta fram allt bra vi trots allt gjort, eller att vi försökt så gott vi kunnat. Borde inte folk lyssna på

sådant. Ja, kanske.
Men Gud? 

I en rättegång så lyfter åklagaren fram brotten, och advokaten lyfter fram de förmildrande omständigheterna. Och när den ena talar tycker man att det låter illa, för att i nästa stund, när advokaten talar, få en ljusare bild. Åhörarna kanske dras med av det svåra att få en rättvis bild av vad som hänt. Ibland blir det ett tjatter bland åhörarna, så att domaren får slå klubban i bordet ”Tystnad i rättssalen!”
I Guds rättssal, finns varken åklagare eller advokat. Gud vet allt. Romarbrevets tredje kapitel tar med oss i en sådan rättsprocess. Hela världen står åtalad, och måttstocken är Guds heliga Lag. I ljuset av Guds heliga vilja så framstår mänskligheten som den är, inte i jämförelse med andra, utan i jämförelse med Guds Lag. Det finns inga kryphål i den, inga sätt att komma undan.

Man kan inte ens säga att man inte känt till Hans Lag, att man varit ateist eller agnostiker.

" Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen....när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag….
att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.” (Rom 2: 12, 14-16, 3: 19-20)

Så, vad ska vi tänka? Vi ska tänka att Guds Lag inte bara talar om alla andra, utan om just dig och mig, även fast vi ibland kanske tänker att vi ”inte är som andra människor” (v.11)

Det var en gång en pastor som fick syn på ett gäng ungar som stod runt en herrelös hundvalp. ”Grabbar, vad gör ni?”, frågade han. ”Vi ljuger för varandra”, sade ett av barnen. ”Den som kommer med den största lögnen vinner hundvalpen”. Pastorn reste sig i sin fulla längd och höll ett förmaningstal som han inledde: ”Men pojkar, jag är chockerad! När jag var i er ålder, så skulle jag inte ens komma på tanken att ljuga för någon!” Det blev ingen diskussion när en av pojkarna svarade: ”Här, pastorn, du vann hundvalpen. Ingen av oss andra kom på en så stor lögn”.

Det som skiljer publikanen ifrån fariseen i berättelsen är inte att han var moraliskt bättre, utan att han förstod att Guds lag gällde också honom.