”Jerusalem,
Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta hade jag inte velat samla dina
barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.”
(Luk 13: 34 )
Det finns en särskild sorg i Kristi gråt. Det folk han
talar om var Guds eget utvalda förbundsfolk, det var Jesu eget folk, det var
dem han kom till och predikade för, hedningarna når Kyrkan inte på allvar
förrän efter pingstdagen.
Johannes skriver:
”Han kom till sitt
eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han
rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh. 1: 11-12)
Är Kristus än idag rörd av kärlek och sorg till dem som
ännu inte tror?
Skriften säger:
”Så sant jag lever,
säger Herren, HERREN, jag gläder mig
inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om
från sin väg och får leva.” (Hes. 33: 11)
”Gud, vår Frälsare
…vill att alla människor skall bli
frälsta och komma till insikt om sanningen.” (1 Tim 2: 3-4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar