”Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd." (Lukas 18: 13, 14)
Det är ju just vad lagen visar för oss, att vi är syndare, som Bibeln säger:
”allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud.” (Rom 3:19)
Om jag nu är skyldig, hur ska finna frid inför Gud, hur ska jag kunna stå rättfärdig inför honom?
Svar: på samma sätt som publikanen: vi erkänner att vi är syndare och hänvisar till Guds nåd.
”Gud, var nådig mot mig, syndare”
Aposteln skriver:
”Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.” (Rom 3: 21-24)
Vi ska erkänna att vi är syndare, därför att Gud rättfärdiggör endast syndare. Vi behöver inte bli syndigare än vad vi redan är. Vi kan inte göra oss själva rättfärdiga, men vi kan säga med sångaren:
”Intet kan jag giva dig.
Till ditt kors jag sluter mig,
naken dig om kläder ber,
hjälplös upp till nåden ser.
Jag förgås om inte du
i din källa tvår mig nu.”
Det är bara så vi kommer till Gud, till Kyrkan, till nattvarden: i förlitande på inget annat än Guds nåd, den nåd som innebär att Gud frikänner oss från alla synder genom Kristi kors och blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar