Tron ser bortom det synliga

"'Jag förlåter dig!' Där hör du ordet. Du ser din synd, men fastän du har fått avlösningen* känner du inte att Gud och hans änglar ler mot dig. Om den vänskapen vet du ingenting alls. Trots allt har du samma hand efter dopet och avlösningen som du hade tidigare. Därför är det ingenting. Ingenting? Nej, nej! Du borde säga: 'Gud

har döpt och förlåtit mig, och nu tror jag att Gud ler mot mig och att änglarna gläds över mig. Jag ser inte detta, men jag borde tro det. Änglarna ler mot mig; Gud kallar mig sin son; Kristus kallar mig sin bror.' Detta får du inte tvivla på. Även om inte påven tror detta, kan det inte skada dig."
"Guds sanna löften håller konsekvent fram korset, men efter korset lovar de en välsignelse. I båda fallen tar förnuftet anstöt. De ting som det inte ser och som är långt borta håller det inte för något. Men från korset vänder det sig bort och flyr från det, som om det vore en evig ondska som aldrig tar slut."

--------------------------------
Fotnot. *Ordet avlösning syftar på när prästen i bikten tillsäger den biktande syndernas förlåtelse. Jfr Joh. 20: 23
(M. Luther. Citaten återges i "Guds dårskap; Förnuftets plats i Martin Luthers teologi", Siegbert W Becker, Biblicum 2006, s. 81,85).