Om den frälsande tron

"'Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud' (Heb 11:6).

Den sanna tron, som Gud fordrar, är en hjärtlig förtröstan och tillförsikt till Herren Jesus, d.v.s. att vi förtröstar på att han är levande Guds Son och vår kära Frälsare, som av outsägligt stor

kärlek till oss har dött på korset för våra synders skull och uppstått från de döda för vår rättfärdiggörelses skull. Det är tro, att själen mottar Kristus och all hans rättfärdighet som en egendom, som hör
henne till, att hon litar därpå som om hon själv skulle ha gjort det och förtjänat det.

Trons rätta natur och art består just i ett sådant mottagande och andligt iklädande. Den som så tror på Kristus ikläder sig honom. Men den som inte tror, att Kristus med allt sitt goda är hans, tror ännu inte och är inte en sann kristen. Han kan inte heller glädjas i hjärtat. Ty endast den tro, som så fattar Kristus, gör de kristna till glada, trygga och saliga Guds barn. Och där en sådan troende lever, där bor också den Helige Ande och verkar.

Men huru svårt det är att kunna tillägna sig en sådan tröst i Bibeln bevisar såväl min som andras erfarenhet. Jag har nu i nära 30 år med största nit läst Bibeln, och ändå är jag inte ännu så stark, att jag med fullt förtroende kan hålla mig till det heliga läkemedel, som Gud själv har ordinerat för oss. Gärna skulle jag vilja vara starkare och ha en större tro, så att jag mera skulle kunna trösta mig med och berömma mig av Kristus, men jag kan inte åstadkomma det."

(M. Luther. Ur "Resekost").