"'…och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.' (Gal 2:20).Paulus har sitt speciella uttryck, som inte är mänskligt utan gudomligt och himmelskt. Evangelisterna och de övriga apostlarna (med undantag av Johannes ensam, som ibland talar på samma sätt) använder det inte. Om inte Paulus förut använt detta sätt att tala och ord för ord hade förestavat oss det, skulle ingen ens av de heliga vågat använda det. Ty det är obrukligt och oerhört att säga: Jag lever, jag lever inte; jag är död, jag är inte död; jag är syndare, jag är inte syndare; jag har lag, jag har ingen lag. Men detta uttryckssätt är sant i Kristus och genom Kristus. Om du därför, när det gäller rättfärdiggörelsen, skiljer på din person och Kristi, är du i lagen.
Men om tron gäller det att lära rätt, nämligen att man genom den så införlivas med Kristus, att av människan och honom blir liksom en person, som inte kan skiljas från honom utan ständigt hör samman med honom och säger: Jag är såsom Kristus, och Kristus säger i sin tur: Jag är såsom denne syndare, eftersom han håller sig till mig och jag till honom. Ty vi är genom tron förenade till samma kött och ben, Ef. 5, 30: 'Vi äro lemmar av hans kropp, av hans kött och hans ben.' Denna tro förenar sålunda Kristus och mig fastare än mannen är förenad med sin hustru. Den är alltså inte någon kraftlös egenskap utan något så stort, att den fördunklar och alldeles försätter ur spel den sofistiska lärans dåraktiga fantasier och dikt om den formade tron, om kärleken, om vår förtjänst, vår värdighet eller beskaffenhet."
(M. Luther. Ur "Stora Galaterbrevskommentaren").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar