Andlig och världslig rättfärdighet

"'Guds son ... har älskat mig och utgivit sig för mig.' (Gal 2:20).

Här ges en beskrivning på den verkliga rättfärdiggörelsen och ett exempel på trons visshet. Den som med Paulus i viss och fast tro kunde uttala dessa ord: 'Jag lever i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig', han vore verkligen salig. Och med just dessa ord avskaffar och borttager Paulus helt och hållet lagens och gärningarnas rättfärdighet. Men det gäller att noga överväga dessa ord: 'Guds Son har älskat mig och utgivit sig själv för mig.' Det är inte jag som har älskat Guds Son och utgivit mig för honom, såsom solisterna inbillar sig älska Guds Son och utgiva sig för honom. De lär nämligen, att människan av sin naturliga förmåga kan förvärva billighetsförtjänst, att hon kan älska Gud och Kristus över allting...

Det rätta sättet att bli rättfärdiggjord är därför inte att börja med att 'göra vad man själv förmår' (det är deras egen terminologi). Om människan gör vad hon förmår, säger de, ger Gud henne ofelbart sin nåd ...Och härav kommer den kända versen: 'Gud fordrar inte av en man, att han skall göra mer än han kan.' Den ger visserligen god mening, men endast under förutsättning att den sätts in i rätt sammanhang. Den gäller på det naturliga livets område, om

borgerliga och ekonomiska förhållanden. Om jag t. ex. på det område, där det mänskliga förnuftet är högsta norm, förestår mitt husfolk eller bygger hus eller sköter ett ämbete och gör så mycket jag kan eller vad på mig ankommer, så är jag utan skuld. Men förnuftets rike har sina bestämda gränser, och endast inom dem gäller satsen om att göra vad i ens förmåga står eller så mycket man kan. Men sofisterna vill ha den att gälla även i det andliga riket, där människan [i egen kraft]  inte kan något annat än synda. Hon är nämligen 'såld till slav under synden' (Rom 7:14). Men när det gäller yttre förhållanden, det borgerliga eller ekonomiska livet, är människan inte slav under utan herre över dessa kroppsliga ting. Därför var det ogudaktigt gjort av sofisterna att överföra dessa samhällslivet eller det husliga livet gällande satser på det kyrkliga området. Det mänskliga förnuftets rike eller regemente skall nämligen skiljas himmelsvitt från det andliga riket eller regementet."
(M. Luther. Ur "Stora Galaterbrevskommentaren").