Ett modernt brev till Paulus (satir)

(Min inledning. I vår dagar är det vanligt i vissa kristna sammanhang att man menar att de som ivrar för den rena läran är kärlekslösa och legalistiska, medan de som är försummar kyrkotukten och sopar falsk lära och praxis under mattan anser sig själv drivna av evangeliet. Den beskrivningen passar inte in i det sätt Jesus och hans apostlar agerade. Kärleken har sin glädje i sanningen. Jesus och hans apostlar ivrade för den rena läran. De gjorde det inte pga legalism, utan för att vinna själar. Ibland måste man nämligen vara BÅDE sträng, hård och kärleksfull. Vårt samhälle och även vissa kretsar präglas av en orimlig tolerans och pluralism. Hur skulle Paulus skrifter bli bemötta i vissa kristna kretsar, som menar man ska vara smidig och följsam till självförintelse. Läs och njut av denna roliga parodi av the Trinity Foundation som illustrerar dagens kristna alltolerans och brist på förståelse för den apostoliska förmaning/ Stefan Sjöqvist)

 

 

Brevet till aposteln Paulus    
 
Episkopala Kyrkan i mindre Asien,  Missionsutskottet

Till aposteln Paulus
co Aquila, tältmakaren
Korint, Grekland

Kära Paulus:
Vi fick nyligen en kopia av ditt brev till Galaterna. Missionsutskottet har nu uppdragit åt mig att informera er om en rad saker som berör oss djupt.

Hård och kärlekslös

För det första finner vi ditt språk vara något onyanserat. I brevet attackerar du, direkt efter en kort hälsning till Galaterna, omedelbart dina motståndare genom att hävda de "vill förvanska Kristi evangelium." Sedan säger du att sådana män bör betraktas som "förbannade", och på annan plats hänvisar du till "falska bröder. Skulle det inte vara mer hänsynsfullt av dig att åtminstone ge dem förmånen av att ställa dig tveksam - åtminstone tills generalförsamlingen har undersökt och avgjort frågan?

Och som för att göra situationen ännu värre säger du senare, "Jag skulle önska dem som ger er problem att de skulle stympa sig själva!" Är ett sådant uttalande verkligen passande för en kristen församlingstjänare? Kommentaren verkar ganska hård och kärlekslös.

Nedlåtande ton ger färre lyssnare

Paulus, vi känner verkligen ett behov av att behöva varna dig om tonen i dina brev. Du framstår som väldigt aggressiv och påfrestande för många människor. I några av breven har du till och med nämnt personer vid namn, och denna praxis har, utan tvivel, upprört vännerna Hymenaeus, Alexander, med flera.

När allt kommer omkring så har ju många personer för första gången introducerats in i den kristna tron, betjänade av dessa män. Även om några av våra missionärer har uppenbara och beklagliga brister kan det dock bara underblåsa dåliga känslor att du talar om dessa män på ett så nedlåtande sätt.

Med andra ord Paulus, tror jag du bör sträva efter en mer moderat hållning i din verksamhet. Skall inte du hellre försöka vinna dem som gör fel genom att visa en mildare anda? Nu har du förmodligen fjärmat dig från dem som följer judarnas lagar och seder (judaisterna) till den grad att de inte längre kommer att lyssna till er.

Oheliga allians bättre än brända broar

Genom din frispråkighet har du även minskat dina möjligheter till framtida inflytande över kyrkan som helhet. Om du hade arbetat mer lugnt kanske du snarare hade ombetts att tjänstgöra på [samfundets samlings-]kommitté som

utsetts att behandla frågan. Du skulle då ha kunnat bidraga med dina insikter genom att utarbeta en bra utskottsrapport rörande de judaiserande grupperna och så få fram en teologisk ståndpunkt utan att behöva dra in personer i tvisten.

För övrigt, Paulus, måste vi upprätthålla enighet bland dem som bekänner sig till en tro på Kristus. Judaisterna står ju åtminstone tillsammans med oss emot den omgivande hedendomen och humanismen i den rådande kulturen inom Romarriket. Judaisterna är vår allierade i vår kamp mot abort, homosexualitet, regeringens tyranni, etc. Vi har inte råd att låta skillnader över läromässiga detaljer dölja detta viktiga faktum.

Tystnad istället för känsligt och kontroversiellt

Jag måste nämna att frågeställningar har rests även rörande själva innehållet i er skrivelse, förutom din stil. Kommittén ifrågasätter det lämpliga i brevets dogmatiska struktur. Är det verkligen klokt att plåga unga kristna, liksom Galaterna, med tunga teologiska frågor? Vid ett par ställen hänvisar du till exempel till läran om utkorelsen. Du håller även en långrandig diskussion om lagen. Du kanske kunde ha understrukit ditt ärende på andra sätt, utan att nämna dessa komplicerade och kontroversiella punkter i kristendomen.

Brevet är så nedlastat med läromässiga frågor att det förmodligen bara tjänar till att polarisera de olika fraktionerna inom kyrkan alltmer åt olika håll. Vi måste återigen betona enighet i stället för känsliga frågor, som bara kommer att framhäva splittring bland oss.

Svartvitt är så utseslutande och oflexibelt

På ett ställe skrev du "Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er."(Gal 5:2) . Paulus, du har en tendens att beskriva saker strikt i svart-vita termer, som om det inte fanns några gråzoner.

Du måste dämpa dina uttryck så att du inte blir alltför exklusivt uteslutande. Annars kommer din attityd att driva bort många människor och göra att besökare känner sig ovälkomna. Kyrkans tillväxt främjas inte genom en sådan hård och oflexibel linje.

Fridfull yta av tolerans*

Kom ihåg, Paulus, det finns inte något sådant som en perfekt kyrka. Vi tolererar många brister i kyrkan eftersom vi inte kan förvänta oss att ha allt på en gång. Om du bara tänkte tillbaka på din egen erfarenhet kommer du ihåg hur du tidigare trakasserade kyrkan i din tid av okunnighet. Om du tänker på din egen tidigare erfarenhet kan du få en mer förstående inställning till [de lagiska och traditionsbundna] judaisterna.

Ha tålamod och ge dem tid att komma fram till en bättre förståelse. Under tiden kan vi glädja oss åt att vi alla delar ett gemensam tro på Kristus, eftersom vi alla blivit döpta i hans namn.

Med vänlig hälsning,

Charles Phinney
Samordnare i Missionsutskottet
Juli / augusti 1988

* Tolerans - "Tolerans är dygden hos de män som saknar övertygelser" G.K. Chesterton.