Att se Gud

"'Saliga är de renhjärtade, ty de skall se Gud' (Matt 5:8).

Men vad innebär det egentligen att se Gud? Munkarna har återigen sina drömbilder om detta: att se Gud skulle innebära att sitta i sin cell och i tankarna höja sig upp till himlen och leva ett liv i hänryckning. Detta är vad de säger och som de skrivit en mängd böcker om. Men detta kan inte på långa vägar kallas att se Gud, när du med dina egna tankar som styltor söker klättra upp i himlen. Så

tror gamla sofister och moderna svärmeandar och stolliga helgon när de bemästrar och yxar till Gud, hans Ord och verk efter sitt eget huvud. Nej, att se Gud, det gör du när du har den rätta tron, nämligen att Kristus är din Frälsare. Då ser du strax att du har en nådig Gud. För tron leder dig uppåt och öppnar Guds hjärta och sinne för dig, och där ser du överflödande nåd och kärlek. Detta heter med rätta att se Gud, väl inte med dina kroppsliga ögon – med dem kan ingen se honom i detta livet – men med tron som ser in i hans faderliga, vänliga hjärta, där det inte längre finns någon vrede eller onåd. För den som anser honom vara vred, han ser inte Gud på rätt sätt utan har dragit för ett förhänge eller slöja, ja, rent av ett svart moln mellan sig och Gud. Men att se hans ansikte, det är att känna honom på rätt sätt som en nådig och from Fader hos vilken man kan förse sig med allt gott. Detta kan endast ske genom tron på Kristus Jesus."

(M. Luther. Ur "Kommentar över Bergspredikan" BV-förlag 1990, s. 37).