Gud överger inte de sina

"'Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går... Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig.' (1 Mos 28:15).

Detta ord, som Herren sade till Jakob (då han flydde från Esau), visar oss, hur det stod till i Jakobs hjärta. Ty Gud är inte en pladdrare, som talar sådana ord där de inte behövs. Av detta ser vi, att Jakob var i ångest och nöd och i hemlighet har smugit sig bort, eftersom hans broder hotat hans liv. Då han nu står i sådan fara och

inte kan hjälpa sig själv, är Gud där och säger till honom, att han själv vill hjälpa och bevara honom.

Sådant är skrivet, för vi skall vara vissa, att Gud inte överger de sina. Ty om också hela världen var emot oss, är han dock nära och hjälper. Och om det än ser ut, som gick allting över ända och vi måste förgås, så är dock Herren helt nära och kan i ett ögonblick ta oss ur nöden. Men varför hjälper han oss inte genast? För att hans nåd, verk och ord skall bli så mycket mer kända, och vi får se, att han kan frälsa från döden. Ty sådant tror vi inte, förrän vi får erfara det. Och sådan tröstande hjälp får ingen erfara, förrän man sett sig övergiven av alla och inte haft någon annan hjälpare än Gud allena."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn").