Om
Adam och Eva hade skäl att leva och dö utan rädsla för Gud, efter att Gud gett de löftet om Honom som skulle komma, hur
mycket större orsak borde inte vi ha? Kan det bli tydligare än
genom de ord Johannes skriver?
”Så
uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till
världen för att vi skulle leva genom honom.
Kärleken består inte
i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin
Son till försoning för våra synder.”
(1Joh. 4:9, 10)
Gud
utgav och offrade sin enfödde Son för vår skull. Det är en kärlek
som inte bara blundar och överser med synden. Det är en kärlek som
utstryker synderna, som betalar, sonar dem. Gud betalar så
fullkomligt att inget längre kan anföras mot oss. Kristi blod är
lösepenningen. Det finns inte längre utrymme för straff för vår
del, därför att Kristus på grund av Guds kärlek till oss, blev
bestraffad i vårt ställe på korset. I ljuset av Guds kärlek kan
vi leva inför Guds ansikte och dö, utan rädsla för straff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar