”Var
starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem.
Ty HERREN, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig
eller överge dig." Sedan kallade Mose till sig Josua och sade
till honom inför hela Israel: "Var stark och frimodig, ty du
skall med detta folk gå in i det land som HERREN med ed har lovat
deras fäder att ge dem och du skall utskifta det åt dem som arv.
HERREN går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall
inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."
(5
Mosebok 31: 6-8)
Texten är hämtad från gamla testamentet, Moses femte bok, som skrevs
ungefär ett och ett halvt tusen år före Kristus. Den skrevs av
Moses under ungefär en månad och innehåller tal som spänner över
Mose 120:åriga levnad. Han befinner sig i slutet av sin levnad och
Gud hade utsett Josua att efterträda Moses.
Moses
skulle aldrig levande komma in i det nya landet, men Josua tog över
Mose uppdrag, att leda Israels folk in i det förlovade landet och
till denne sin efterträdare talar Gud genom profeten tröst.
Det
måste upplevas som en stor och svår uppgift. Bakom sig hade Josua
öknen, och framför sig hade man ett land bebott av flera mäktiga
folk, kananeer och filisteer, som inte frivilligt tänkte lämna
ifrån sig det land Gud lovat israeliterna. Israel hade att hålla
sig till den ende sanne Guden och hans lag, men i det här området
florerade dyrkan av Baal och Aseran, med de omoraliska seder som
följde en sådan dyrkan.
Folket
hade uppvisat stor svaghet, skröplighet och otro. Det tar inte 40 år
att vandra från Egypten till Israel. Israel hade vandrat runt i
öknen av feghet och otro, de hade inte vågat lita på att Gud
skulle föra dem in i det nya landet. Efter dessa 40 år hade nästan
hela den generation som en gång tågade ut ur Egypten och genom Röda
havet dött ut. Det var en ny generation Josua fick leda.
Gud
talar tröst i texten:
”Var
starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem.
Ty HERREN, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig
eller överge dig."
(5 Mos 31: 6)
Vilka
underbara ord om man är just rädd och förskrämd. Vi kan också
säga till någon: ”var inte rädd”. Det kan väl ge en viss
uppmuntran. Men hur kan jag egentligen veta att jag inte har
anledning att vara rädd om personen som uttalar orden också bara är
en människa. Hur tryggt måste det inte ha varit då, när orden
kommer ifrån ingen mindre än Gud själv, han som vet allt och har
all makt i sin hand.
Orden
är inte bara avsedda för Moses och Josua. Orden är också riktade
till alla sanna Guds barn. Hur vet vi det? Svaret är att denna text
citeras av Hebreerbrevets författare i det 13:e kapitlet när han
säger:
”Lev
inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt:
Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.”
(Hebr 13: 5)
Det
gäller alltså också oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar