Det obegripliga som blev livsavgörande

Jesus sade:

”Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er. Och när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig, om rättfärdighet, ty jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, om dom, ty denna världens furste är dömd. Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.” (Joh 16: 5-15)

Texten är en del av ett längre tal som Jesus höll för sina lärjungar innan korset och uppståndelsen.

Han talar om att han ska dö, men han talar också om varför han skall dö, att han skall uppstå och varför det var viktig för dem att han lämnade världen. Ändå läser vi: ” eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg”

Känner vi igen det? Att när vi lyssnar på något riktigt sorgligt och tungt, så är det lätt att vi bara fastnar vid det mörka. Vi hamnar i chocktillstånd och tar inte åt oss av hela budskapet.

Han visste redan att de skulle reagera som de gjorde. Jesus sade:

”Nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men eftersom jag har sagt er detta, är era hjärtan fyllda av sorg. Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort?”

Man kanske undrar varför han talar om något som de ändå inte

skulle ta åt sig av innan hans bortgång. Sanningen är att han talar dessa ord för tiden efter. Då skulle de minnas, de skulle komma ihåg att han redan förutsagt allt i förväg.

Vi måste inte förstå allting på en gång. Det är okay att förstå några saker i taget. Vi måste tro även sådant vi inte förstår och ta Jesu ord till våra hjärtan, annars kommer vi inte förstå något alls i slutändan.

Han hade vandrat med sina lärjungar i tre år, och nu skulle han lämna världen. Inte nu, men senare, skulle de förstå att om han inte lämnade världen, om han inte dog på korset, så skulle de inte ha något nådens och förlåtelsens evangelium att förmedla. Om Jesus inte dog, så hade våra synder förblivit ostraffade. Om Jesus inte dog, så hade vår skuld förblivit obetald.

Men nu har han dött på korset, därför vet vi att synden är sonad, vi vet att skulden är betald. Vi vet att vi äger syndernas förlåtelse och evigt liv genom Jesus Kristus vår Frälsare. Han går ur graven för att visa hur hela straffet är avtjänat på korset. Han går ur graven för att vi är förklarade rättfärdiga genom honom.