Ett jordiskt tusenårsrike eller Kristi rike bland nya förbundets kristna?

Om någon har svårt att sova, så kanske man säger: ”i himlen blir det inga problem med sömn!” eller om någon har skoskav, så kanske man säger: ”i himlen så får du inget skoskav”. Jag tror ingen menar att man kan veta om man sover eller har skor i himlen, men man säger så för att trösta och förklara att allting kommer att bli mycket bättre i nästa värld.

Och det är ju sant. Vad är det som är bättre i en värld som vi inte kan förstå. Det kan vi aldrig utsäga eftersom vi inte känner den. Men vi kan utgå från vår egen verklighet för att med bilder förklara hur allting blir mycket bättre. Det blir ingen exakt beskrivning, men poängen går hem hos den vi pratar med.

Det är så man ska förstå profetiorna i gamla testamentet. Vi får inte glömma att de personer Jesaja och Jeremia talar till är enkla människor, många var herdar eller jordbrukare. De levde i ett litet fattigt och krigshärjat land.

I profeten Jesajas bok beskrivs nutid och framtid just med sådana kontraster. När Israel omringas av främmande härar och krigshärjas, var det en tid präglad av barn som dog i förtid på grund av undernäring och gamla män som inte fick leva hela sin ålderdom. Men Gud vill genom Jesaja trösta med att en dag ser Guds rike helt annorlunda ut:

”Där skall inte mer finnas spädbarn som lever endast några dagar, inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått. Den som dör vid hundra års ålder är en ung man, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.” (Jesaja 65: 20)

Orden är inte tänkta att uppfattas bokstavligt, utan är tänkta att visa att en dag skall allt bli annorlunda. Ungefär så talar Jesus när han tröstar i bergspredikan:

”Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta.” (Luk 6: 21)

Profeten Jesaja tröstar på samma sätt ett folk som skulle få lida. De skulle föras bort i fångenskap, men där i lidandet kunde de ta fram profetrullen och få tröst.

Men vad är det för tid profeten talar om, talar han om ett jordiskt

lyckorike eller talar han om himlen? En del har sagt att man måste läsa texten bokstavligt, och att Jesaja då skulle tala om ett jordiskt rike, då man levde så länge som patriarkerna, odlade vingårdar, byggde hus och då vargar går i bet med lamm. Men det är omöjligt för till och med tusenårsrikestroende att läsa texten bokstavligt av en mängd skäl. Sammanhanget inleds:

”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man skall inte mer komma ihåg det förgångna eller tänka på det.” (Jesaja 65:17) 

De tusenårsrikestroende menar själva att de nya himlarna och den nya jorden skapas först efter det jordiska lyckoriket, och menar att den här versen ska förstås symboliskt. Men hur var det nu? Ska man läsa det bokstavligt eller symboliskt. De menar inte heller att hela jorden drabbas av en kollektiv minnesförlust.

Jag menar att texten varken skall förstås på himlen eller på ett jordiskt lyckorike. Vi låter texten förklara sig själv, vad den syftar på.

I de sista verserna av kapitel 64 läser vi:

”Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, har blivit ett byte för elden, allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner. Kan du trots detta hålla dig tillbaka, HERRE? Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?” (Jesaja 65: 10-11)

Här talar profeten om den tid då Jerusalem intogs av de babyloniska härarna och templet förstördes år 586 f. Kr. I början av kapitel 65 fortsätter profeten:

”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig, jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag." (Jesaja 65:1)

Just denna text använder Paulus i Romarbrevet 10: 20 för att visa att hedningarna också får inlemmas i det nya Gudriket, i det nya förbundet, i Kristi Kyrka.

Profeten talar alltså om det den messianska tiden, om den tid som infaller med det nya Gudsriket som skapas genom Jesu ankomst, hans död, uppståndelse, himmelsfärd och pingsten. 

 

Det kommer en tid då Guds sanna Israel, alla sanna Guds barn, alla utvalda, alla troende ska slippa oroa sig för landsgränser, för hedningar som hotar att invadera.

”Mitt rike är inte av den här världen.” säger Kristus, ”Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." (Joh. 18: 36)