Jesus sade: " Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra." (Joh 15: 5)
När vi talar om att sådant ger upphov till att man slutade ge frukt, så blir allvarliga kristna oroliga: ”Men jag ser ju inte mycket frukter i mitt liv! Har jag då förlorat Kristus?”
När vi talar om att sådant ger upphov till att man slutade ge frukt, så blir allvarliga kristna oroliga: ”Men jag ser ju inte mycket frukter i mitt liv! Har jag då förlorat Kristus?”
Ja,
det är kanske så att vi inte ser mycket frukter i våra liv. Men låt oss då
påminna oss själva att inte ha ögonen fästade vid fel föremål. Vi ska hålla vår
blick på Kristus, som vi är förenade med, som vi förblir i och som förblir i
oss.
Kristus för vår blick bort från oss själv för att vi ska bära frukt:
”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh 15: 4-5)
Kristus för vår blick bort från oss själv för att vi ska bära frukt:
”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh 15: 4-5)
Låt
oss lyssna på vad vår Frälsare säger så vi har blicken riktad mot Honom, så att
vi förblir i Honom och Han förblir i oss. När vi lever i ånger och tro,
bekänner våra synder och tar emot syndernas förlåtelse genom evangelium i Ord
och sakrament, då kan vi lita på att frukterna också kommer ur våra liv.
Ofta
ser vi det inte själva, frukterna i våra liv, men det är inte heller meningen. Vi kanske inte ser
vilka frukter våra ord av uppmuntran till en medbroder eller syster gav.
Föräldrarna kanske inte kommer att koppla frukterna av sina barns liv, till de
stunder de satt med dem och läste Bibeln, tog dem till kyrkan eller samtalade
med dem om Jesus vid matbordet. När kärleken till Kristus gjorde att vi skötte
våra studier väl, var trogna i våra arbeten, eller på annat sätt uppfyllde våra
jordiska plikter, då skedde det ofta naturligt, och vi tänkte inte på vad vi
gjort eller varför. Men en sak vet vi, och det är att Gud står vid sitt löfte
att när vi förblir i Kristus så ger våra liv rik frukt.
Gud
säger genom profeten Jesaja:
”Liksom regnet och snön faller från himlen
och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar
och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som
går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att
ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det. Med glädje
skall ni dra ut, i frid skall ni föras fram. Bergen och höjderna skall brista
ut i jubel inför er, alla markens träd skall klappa i händerna. Där nu törnsnår
finns skall cypresser växa upp, där nässlor står skall myrten växa upp. Detta
skall bli HERREN till ära, ett evigt tecken som inte skall utplånas.” (Jes
55: 10-13)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar