Den förste och den siste Adam

Den första människan: Adam och Eva, levde fullkomligt rättfärdiga inför Gud, i renhet och lydnad. Men när de stötte på trädet med kunskap om gott och ont, och ställdes inför djävulens frestelse, så bröt de mot Guds lag och synden och olydnaden har sedan dess haft sin boning i människornas hjärtan. Den första människan Adam står som huvud för det fallna människosläktet.

Kristus kallas den andre Adam, eller den andra människan: han stod också inför en frestelse och ett val.

Det var inte så att han djävulen och frestelsen bara dök upp helt slumpartat. Vi läser:

”Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram och sade till honom: "Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd." (Matt 4: 1-3)

Det var alltså Guds plan och syfte, att precis som den första människan Adam, frestades så skulle den andra människan Kristus frestas.  När Adam föll så syndade hans som huvud för

mänskligheten. När Kristus var lydig så var han lydig som huvud för mänskligheten.

Skriften säger:

”Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma. Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. Inte heller kom gåvan som följd av en endas synd. Domen kom genom en enda och drog med sig fördömelse. Den fria gåvan däremot kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus. Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv.” (Rom 5: 12-18)