Har du rena händer?

Gud är stor. Han är större än allt vi kan tänka oss. Ja, han är inte bara stor. Han är också helig och rättfärdig. Det betyder att han är skild från allt ont, syndigt och smutsigt. Hos honom finns bara sanning, renhet och godhet, ingen lögn, ingen ondska och inga dåliga tankar eller handlingar. 

Det onda vi kan se runtomkring oss och i oss själv, att man lurar vandra, ljuger om och för varandra, att man vi ha andras egendomar, att man sårar eller skadar andra, allt sådant är inget som kommer från Gud. Det har människan fört in i Guds ursprungligen goda värld.

”Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.” (1 Joh 1: 5), säger Skriften.

Hur kan då en människa komma i närheten av Honom? Ja, den frågan ställs av psalmisten:

”Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom?” (Psalm 24: 3)

När Guds förbundsark hade hamnat i staden Bet-Semes så utbrister invånarna:

”Vem kan bestå inför HERREN, denne helige Gud? ” (1 Sam 6: 20)

Ja, vem? Vad fodras. Den frågan besvarar kung David i Ps 24:

”Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.” (Psalm 24: 4)

I Psalm 15 svarar David:

”Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat, den som inte baktalar med sin tunga, inte handlar illa mot sin nästa och inte vanärar sin granne ” (Ps. 15: 2, 3)

Smutsiga händer, det är händer som hänger passiva när något behöver göras hemma, när min nästa behöver hjälp. Det är händer som pekar finger när andra felar, men ingenting gör för att förbättra sitt eget liv, det är händer som man kanske inte slagits med, men man som man knyter i fickan, för att man blir arg på någon. Det är händer som hellre bläddrar i skräplitteratur än i Bibeln, som hellre ger pengar till kiosken än till kollekten.

 Har du och jag rena händer?

Även om vi hade rena händer, så har vi inte rena hjärtan. när vi ändå ger till goda ändamål, eller hjälper till, eller räcker vår hand till vår broder - men i våra hjärtan tänker att han eller hon nog borde vara tacksam, eller tänker att jag nu ser bättre ut i andras ögon, så har vi inte rena hjärtan. Ett rent hjärta handlar och agerar enbart för att ära Gud, inte för att ära oss själv. Till och med när vi gör gott, kan vi göra det av fel skäl.  

 ”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel,” (Jes 64: 5) säger profeten Jesaja.  

Så ”Vem får gå upp på HERRENS berg? Vem får träda in i hans helgedom?”. Ja, att döma av våra händer och våra hjärtan så är det inte du och jag.

Men det fanns en som gick upp på Herrens berg och in i hans helgedom. Det är honom vi läser om i Matteus 21:

”Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.” (Matt 21: 5)

Kristus hade rena händer. Han tog aldrig något som inte var hans. Han arbetade troget i sin faders snickarverkstad, tills det var dags för honom att träda fram inför Israel.

De händer som hade helat döva människor, som räcktes ut mot människor som behövde hjälp och som välsignade barnen ledde tyglarna till åsnan som bar honom upp till Jerusalem .

De händerna drev man grova spikar igenom så att hans blod trängde fram. Blodet hade pumpats ut från ett hjärta som älskade syndare som dig och mig. 

Det är också detta blod som renar våra hjärtan och händer. Det blir verkligt för oss varje gång vi hör om honom i evangelium och tar emot Herrens heliga nattvard. Guds Sons blod renar från all synd.