Att äga det du inte kan se

När Gud möter Jakob så börjar han med att påminna om de löften han gett. Nu var han i främmande land, han hade ingen avkomma eller något annat för sina ögon, då säger Gud, att han skulle hålla fast vid det han ännu inte kunde se:

”Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande. Din avkomma skall bli som stoftet på jorden och du skall utbreda dig åt väster och öster, norr och söder, och genom dig och din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade.” (1 Mos 28: 13ff)

När Gud lovar oss himlen, behöver vi inte se det för våra ögon. Det räcker med att Gud har lovat det. Då vet vi vad vi äger genom tron. Vi behöver aldrig tvivla med Guds egna löften för våra ögon. Inte heller när han lovar oss nåd och förlåtelse.

Men tyvärr springer vi fram och tillbaka och tror att våra synder eller goda gärningar skall tala om för oss om vi är Guds barn eller inte. 

Istället bör vi hålla oss till det löfte Gud gav oss i dopet: ”Den som tror och blir döpt skall vara frälst”, det löfte Gud ger vid nattvarden: ”Detta är min kropp för er utgiven till syndernas förlåtelse, denna kalk är det nya förbundet i mitt blod”, det löfte Gud gett till avlösningen: ”Om ni förlåter någon hans synder är de förlåtna. Om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”