Vad heter du? Vad är ditt namn?

Skulle du och jag vilja ha våra namn skrivna någonstans?

”Nej”, säger någon. ”Jag vill vara privat, jag vill inte synas. Jag vill inte att folk ska se vem jag är och luska i mitt privatliv”.

Andra säger; ”Ja! Jag vill bli känd! Jag vill ha mitt namn på förstasidan i tidningen. Jag vill synas på TV och höras i radio!”

Somliga gör allt för att inte synas. När man skriver på internet så använder man nick-names och alias. Andra gör allt för att synas. 

En del anmäler sig till Big Brother och olika dokusåpor, eller gör skandalbloggar, för att bli ett namn. Robinson-Robban, Linda Rosing eller Kissie, har blivit kändisar utan att ha gjort något enda vettigt. Men de flesta känner igen deras namn, man har blivit kända bara genom att vara kontroversiella. Folk minns deras namn.

Men oavsett om man vill det så känner folk till våra namn. Inte bara vår familj och våra släktingar, våra namn finns på id-korten, i skatteregistret, i folkbokföringen, i skolkatalogen osv osv.

Vi minns våra föräldrars namn och kanske våra morföräldrars och farföräldras namn. Men vem känner till sin farfars fars eller mormors mors namn? Inte många. Minnet förbleknar. Inte bara av namn, utan av personer. När man blir vuxen kanske man inte kommer ihåg namnen på alla man gick i skolan med. Och till slut kanske också våra namn försvinner ur folks minnen. Det står bara på gravstenen, och också den texten vittrar och upplöses med tiden. 

I Bibeln handlar namn inte bara om bokstäver och stavelser. När Jakob brottades med Gud vid Jabboks vadställe  så var namnen viktiga vid kampens slut, vi läser:

”Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob".  Han sade: "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och segrat." Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.  Jakob kallade platsen Peniel, ty han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats." (1 Mos 32: 27-30)

När fick uppdraget att uppmana Farao att släppa Israels folk ur fångenskapen så läser vi:

”Då sade Mose till Gud: "När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?" Gud sade till Mose: "Jag är den Jag Är." Och han sade vidare: "Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er." Och Gud sade ytterligare till Mose: "Så skall du säga till Israels barn: HERREN, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Detta skall vara mitt namn för evigt och så skall man kalla mig från släkte till släkte.” (2 Mos 3: 13-15)

 

Att känna någons namn handlade om att hamna i en relation med en annan person, och namnet stod för allt vad den personen stod för.

När psalmisten säger om den troende:

"Han håller mig kär och jag skall befria honom, jag skall beskydda honom, ty han känner mitt namn.” (Ps 91: 14) så handlar det inte bara om att veta om vad Gud heter, utan att veta vem Gud är och ha en relation till honom.

Och när Jesus säger att den Gode Herden "kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem.” (Joh 10: 3) så handlar det inte bara om att Jesus vet vad vi heter, han vet vilka vi är och han älskar oss, han har en personlig relation till oss som tror på honom.