Profeten Jesaja säger å Guds vägnar:
”Se, min tjänare som jag
uppehåller, min utvalde"(Jesaja 42: 1)
När profeterna talade så
fanns inget då och nu, de blickade in i Guds eviga sanning och skådade ofta det
som skulle hända som fullbordat eller närvarande. Det var därför profeten senare
kunde säga om Kristus:
" Han var genomborrad
för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet
var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. "
(Jes. 53: 5)
Idag säger profeten:
"Se, min tjänare som
jag uppehåller, min utvalde, i vilken min själ har sin glädje. Jag har låtit
min Ande komma över honom."
Vart såg profeten, Kristus i
just denna sekvens?
Såg han inte Kristus vi
dopet? Såg han inte då himlen öppnades, då Faderns röst ljöd över Kristus:
"Denne är min Son,
den Älskade. I honom har jag min glädje." (Matt 3: 17)
Och så kommer Guds Ande över
Kristus i en duvas skepnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar