Intressant är att vi inte lär känna Daniel som en ogudaktig människa. Vi kan inte se att han begår någon uppseendeväckande synd, han ber till Gud dagligen och levde fromt. Men när han vänder sig till Gud, så ber han i ”vi-form” och även när han talar om återvändandet till landet, trots att Daniel förmodligen inte levde för tillräckligt länge för att uppleva återvändandet.
Daniel upplever sig själv kollektivt med folket, precis som Jesaja gjorde när han med skam sade:
”Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot." (Jes. 6: 5)
Här saknas dagens individualism där det enda intressanta är hur jag upplever och hur jag känner. Daniel tar med sig hela folkets synd inför Gud.
”Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” (Dan. 9: 15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar