Till Guds ära

”Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. Men Herre, för all din rättfärdighets skull, vänd din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss. Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull.” (Dan. 9:15 - 17)

Daniels bön till Gud hänvisar endast till Guds ära och härlighet. Han säger inte, vi behöver staden och landet, vi har sonat våra brott, det är inte så illa med oss längre. Nej, han säger att landet borde befrias för Herrens skull.

”låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull.”

Nu har landet på grund av våra och våra fäders missgärningar blivit till smälek för de omgivande folken. För Guds ära borde landet bli upprättat.

Hur ofta drivs vi inte att be först när vi har ett eget personligt behov. Vi behöver hjälp med det och detta, det skulle bli så bättre för oss om församlingen välsignas såhär eller såhär? Jesus lär oss att be till Gud: ”Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike, låt din vilja ske på jorden såsom den sker i himlen.” Borde inte vi be: ”Himmelske Fader, förhärliga ditt namn genom mig, genom vår församling, i vårt land och i vår stad”?  Borde vi inte mer be om Guds ära?

Daniels bön sträcker sig från vers 4 till vers 19. 19 gånger hänvisar han till Gud och bara 11 gånger till människan. Målet för hans bön är att Gud förhärligas. Han bad inte för sig själv, utan för Guds ära.

Här finns ödmjukhet och en betoning på Guds ära. Vi möter här ett förkrossat hjärta som böjer sig inför Gud i lovprisning och tillbedjan inför Hans härlighet.

I vissa väckelsekristna kretsar, speciellt de karismatiska, så talar man om Gud som om han finns tillhands enbart för vår skull, när det i själva verket är så att vi finns här för hans skull. Daniel ber inte att Gud ska agera för att bäst ”möta med våra behov”, utan han ber att Herren skall agera för sin ära.

Han ber

”Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn."