Kohandla eller be om nåd

Profeten Daniel ber:

”Böj, min Gud, ditt öra till oss och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja - för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn." (Daniel 9)

När jag var liten så bad jag ibland till Gud att om han gjorde något, eller hjälpte mig med något, så lovade jag att jag minsann skulle bli en bättre människa. Det är inte den fromma människans bön till Gud. Det visar bara att det bor en farisé också i ett litet barn.

När vi kommer inför Gud, så kan vi inte kohandla med honom, om varken något nuvarande eller något framtida gott från vår sida. Vi är inte värdiga inför Gud i kraft av vår egen lydnad. Det enda vi kan hänvisa till inför Gud är hans barmhärtighet.

Det berättas om att en mor en gång kom till Napoleon för att be honom benåda hennes son. Kejsaren svarade henne att mannen begått ett svårt brott två gånger och att rättvisan fodrade dödsstraff.

-         ”Men jag kräver inte rättvisa” förklarade modern, ”jag ber om barmhärtighet”.

-         ”Men din son förtjänar inte barmhärtighet”, svarade Napoleon.

-         ”Kejsare, ” grät modern, ”det skulle inte vara barmhärtighet om den kunde förtjänas, och det är bara barmhärtighet jag ber om”

-         ”Låt gå”, sade Napoleon, ”jag ska visa barmhärtighet”. Och så benådade han kvinnans son.

Daniel ber:

”det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner.”