Det femte och kanske viktigaste är att vi inte skvallrar, baktalar eller tala illa om våra medmänniskor. Om vi hört något om någon så behöver vi inte berätta det för andra. Vi behöver inte ens utgå från att det är sant. Om vi vet något negativt om en person, så kan vi kanske låta det stanna mellan han och oss.
Ordspråksboken lär oss:
”den som skvallrar skiljer vänner åt.” (Ords. 16:28)
Istället ska vi tala väl om varandra. Låt oss överse i kärlek med det som kanske retar upp oss, och istället se på det positiva hos våra medmänniskor. Det finns så oerhört mycket gott hos andra, varför kan vi inte prata mer om det? Och om det är något som vi tycker är negativt, så kan vi ju försöka hitta omständigheter som förklarar varför han eller hon gör si eller så, eller är si eller så. Det finns alltid någon förmildrande omständighet man kan ta fram.
Luther säger i sin förklaring till det åttonde budet att vi ska ursäkta vår nästa, tala väl om honom, och tyda allt till det bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar