Omvändelse och ånger

”Herre, vår Gud…Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.”

Gud hade varnat Juda folk för deras olydnad och avgudadyrkan, och så hade domen fallit. Juda land och Jerusalem intogs av det babyloniska riket och en stor del av folket togs som fångar. Templet och den heliga staden hade förstörts och kvar fanns bara en kulle, som kallades Sion. Deportationen skedde i tre omgångar. Daniel och många med honom fördes till Babylon år 605 f. Kr. I dagens text är det är 539 f. Kr. Profeten är alltså ca: åttio år gammal. Han har precis suttit och läst Jeremias profetrulle där det står:

”Ty så säger HERREN: När sjuttio år har gått för Babel skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats. Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.” (Jer. 29: 10, 11)  

Han förstår att de sjuttio år som Gud hade sagt att hans folk skulle vara i fångenskap om ungefär tre år skulle vara till ända. Vi kanske skulle tänkt: ”Härligt! Vi ska hem!” Men det var inte Daniels reaktion. Längre fram i Jeremias bok läste Daniel ett allvarligare stycke:

”Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. Ty jag skall låta er finna mig, säger HERREN. Jag skall göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger HERREN. Jag skall låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.” (Jer. 29: 12 – 14)

Daniel såg att återvändandet föregicks av sinnesändring, av omvändelse till Herren och ånger, att de vände sig till honom i bön. Så, hade de inte levt. De hade levt i synd, de hade blivit ogudaktiga och gjort uppror mot Herren, och varit olydiga. Folket hade vänt sina hjärtan bort från Gud och profeterna som sändes till dem för att varna dem. Det var som det är bland folk idag och på Domarbokens tid:

”Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.” (Dom. 17: 6)

Före de återvände till sitt hemland, så förstod Daniel att folket skulle måste vända sig till Gud i ånger och syndabekännelse. Och därför gör han det.