Vad är ånger?

”Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” (Dan. 9: 15)  

Ånger är inte bara att kasta ur sig ett snabbt förlåt, eller ursäkta, när man gjort något dumt, ånger är en hjärtats inställning. Det är en smärta inför Gud, för att man syndat.

Innan Daniel träder fram inför Guds ansikte har han fastat, sotat ner sig i aska, för att understryka sin ovärdighet, och begrundat Guds Ord i Jeremiarullen. Gud är helig, han är ingen låtsaskompis eller någon man tar fram ur fickan när man känner för det.

Vi behöver inte vara rädda för Gud, för att vi vet att han är nådig för Kristi skull. Men vi skall nalkas Gud i vördnad och fruktan. Vilken vördnad visar vi Gud om vi ber slarvigt, ägnar några minuter, om ens det, om dagen för att gäspa oss igenom en bön, om vi sover under predikan eller inte är andäktig eller uppmärksam under gudstjänstens läsningar, böner, lovsånger och psalmer? Är det konstigt att Gud inte hör våra böner? Jakob säger:

”Ni ber men får inget, därför att ni ber illa.” (Jak. 4:3)

Tonåringar, framförallt tjejer, förbereder sig kanske en timme för att träffa kompisar eller gå ut. Hur förberedd är jag och hur mycket tid avdelar jag för Gud? Gud är helig. Låt oss inte glömma det.

Hur är det med vår ånger? Aposteln Paulus säger:

”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död.” (2Kor 7:10)

Ånger är framförallt sorg, att jag är uppriktigt ledsen över att jag kränkt Gud. Syndabekännelse föds i hjärtat som en frukt av denna ånger. Men bekännelsen och ångern är inte till för Gud, utan för oss. När vi bekänner vår synd så erkänner vi : ”Jag är gjort fel, jag är utan ursäkt.”

Syftet med bekännelsen är inte att skaffa bort straffet. Tvärtom, när vi bekänner så erkänner vi att vi förtjänar straff. Någon har sagt att ”synd är vårt sätt att tillfredsställa våra behov i världen, utan Gud.”’

Men när vi kommer inför Gud i bekännelse och bön, så erkänner vi vårt behov av Gud.

”Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand och så gjorde dig ett namn som är detsamma än i dag: Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga.” (v. 15)