”Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariséerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." Då berättade han denna liknelse för dem: "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver. Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig." (Luk.15:1-10)
Texten berättar inte bara hur Kristus tar emot syndare, den berättar också hur han i sin stora kärlek går ut för att söka upp och föra tillbaka förlorade och borttappade syndare.
Texten berättar inte bara hur Kristus tar emot syndare, den berättar också hur han i sin stora kärlek går ut för att söka upp och föra tillbaka förlorade och borttappade syndare.
Kristus
berättar i sin liknelse om herden att han ”
går och söker efter det förlorade tills han hittar det? Och när
han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.”
(15:4,5)
Det
förlorade fåret är utan herden så fullkomligt hjälplöst att det
inte klarar sig själv. Skriften säger ”Vi gick alla vilse som
får”.
I Kristi liknelse om det borttappade fåret så ser vi bilden av ett vilset får som är så utmattat att det inte orkar gå själv, och den gode herden som med sina kärleksfulla händer lyfter upp det för att återföra det på sina axlar.
I Kristi liknelse om det borttappade fåret så ser vi bilden av ett vilset får som är så utmattat att det inte orkar gå själv, och den gode herden som med sina kärleksfulla händer lyfter upp det för att återföra det på sina axlar.
Idag
är det populärt att tala om att det finns människor som är
sökare. Men Skriften säger: ”Ingen finns som söker Gud, alla har
de
avvikit.” (Rom. 3:11,12) Kristus säger: ”Ni har inte utvalt
mig, utan jag har utvalt er.” (Joh.15:16) Visst finns det ett
sökande i omvändelsen, men det är Gud som står för sökandet.
Han är den som söker upp människor, söker borttappade får. Det
gör han genom evangelium i ord och sakrament.
Om
syndarna i Lukas 15 så står det att de kom ”för att höra
honom.” De hade fångats av hans Ord, och nu kom de för att höra
mer av det. Så söker Gud upp människor idag, han gör det genom
det heliga dopet och han gör det genom att dra människor till sig
genom evangelium. Utan att man kommer inom hörhåll för evangelium
blir man inte uppsökt. Det är därför Kristus har sänt ut sin
Kyrka med orden: ”Gå
ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.”
(Mark.16:15) Har man en svag tro, är det så att man fångats av
Kristi ord, då skall man göra som syndarna i dagens text. Man skall
gå för att höra mer. Man skall gå till kyrkans gudstjänster och
läsa Bibeln. I evangelium i Ord och sakrament, i budskapet om vår
korsfäste och uppståndne Frälsare kommer Gud till oss för att
föra oss hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar