söndag 8 februari 2015

Det glädjefyllda återfinnandet

Kristus säger:

om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det?”

Det händer att en del säger: ”Tänk på den moderna vetenskapen! Idag förstår vi att jorden är som ett litet sandkorn i ett enormt universum med stjärnor, galaxer och nebulosor. Varför skulle Gud bry sig om vårt lilla sandkorn, jordklotet så mycket att han skulle sända sin egen Son för att dö för oss?” Svaret på den frågan lyder:

"En man hade hundra får, ett av dem gick vilse.. och han gick ut för att leta efter det."

För den kärleksfulle herden så var det inte med en besvärad min han återfinner sitt förlorade får, Kristus säger: ”när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar.” (Lukas 15:5)

Glöm inte sammanhanget! Vad Kristus här säger vara alltså ett svar
på fariséernas föraktfulla inställning till de öppet ogudaktiga syndarna. Vad säger Kristus om dessa publikaner och syndare, dessa landsförrädare och äktenskapsbrytare, när de genom evangelium förs in i Guds rike, när de genom Ordet får tron, när de vänder tillbaka till Gud? Han säger att han blir glad när han finner dem och lägger de med glädje på sina axlar för att föra dem till tillbaka till det himmelska hemmet.

Vilken motsats blir det inte när vi läser om fariséerna och de skriftlärde:

fariséerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.” (Lukas15:2)

Kristus använde flera bilder för att beskriva Guds kärlek. När den förlorade sonen äntligen har kommit hem till fadershuset, så hinner han aldrig framföra den ursäkt som han hade förberett.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.” (Lukas15:20)

Nåden fanns där, innan alla förklaringar, innan alla ursäkter och bättringsförsök.

Gud förbarmar sig över syndare, han förlåter synd, han borttager skuld, varför? Därför att han redan ställt allting väl för oss. Han har redan framburit ett offer för synden och det offret är Jesus Kristus, vår korsfäste Frälsare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar