Kristus tar emot syndare

”Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom. Men fariséerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem." Då berättade han denna liknelse för dem:  "Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?  Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder

sig - inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.  Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."  (Luk.15:1-10)

Kristus visar i  hurdan Gud egentligen är. Det är ju lätt att tänka sig honom som den vredgade, stränge Guden, och det är ju en sann bild. Gud hatar synden och bestraffar den. Men det är inte den enda bilden av Gud vi har i vår Bibel. Texten visar att Gud är en kärleksfull Gud, som går efter syndarna, som söker upp syndare och för dem tillbaka. Och när han fört dem tillbaka, så gläder sig hela himlen, alla änglar gläder sig.

För de religiösaste judarna: fariséerna, så var detta något förskräckligt. ”Den mannen tar emot syndare”, sade de, med en fnysning. När Jesus hållit sitt tal om glädjen över att finna det förlorade, så kunde fattiga syndare, inte med en fnysning, utan med glädje säga: ”Han tar emot syndare! Kristus tar emot syndare!”