När hjärtat blivit hårt för evangeliet

”när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det”. Det ”är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.” (Lukas 8:5ff)

Dessa kommer aldrig till tro. De hör Ordet men det får aldrig rota sig. Eftersom sådden inte faller i jord, utan på vägen, så blir sådden föda åt himlens fåglar. Hade det fallit i jorden hade det sjunkit ner och kunna slå rot. Men vägen är hård och ofruktsam. Det finns inte ens ett tunt jordskikt, därför kan satan ta bort fröet, Ordet ur hjärtat.

Att budskapet inte når in har alltså inte med själva budskapet att göra, utan med hjärtat, att det är hårt, att det är okänsligt för evangelium. Dessa människor möter oss dagligen. Det är folk som aldrig går till kyrkan eller folk som går till kyrkan varje vecka, men Ordet leder inte till tro och frälsning. De tar aldrig åt sig, de känner sig aldrig drabbade av vad Gud säger till dem.

De hör, men så snart de hört ” kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan”. De hör att Kristus kommit till världen för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Men så snart de hört det, så slås budskapet bort med tvivel:  ”detta

kan knappast gälla mig”. Med otro: ”Är det verkligen sant?” Med cynism: ”Sånt här gäller väl bara religiösa människor.” Med apati: ”jag får ta mig en funderare på detta när jag har lust, ork eller tid. Men nu har jag ingen lust”.

Man är så hård invärtes att Ordet aldrig kan tränga igenom. Vissa av dem är säkra på sig själva och på hur allt förhåller sig att de aldrig är beredda att pröva budskapet. Vissa är inte säkra på sig själv, eller vet inte hur tillvaron är funtad, men när budskapet förkunnas, så är det som om de aldrig hört det. Det berör inte, det skapar ingen reaktion, det ”går in genom ena örat och ut genom det andra” som man brukar säga.”

Varför blir man hård i hjärtat. Ett skäl är att man har hört budskapet så många gånger och förkastat det, så att ett lager av hornhud lagts på hjärtat för varje gång. Till slut blir hjärtats boning nästan helt ointagligt. I gamla testamentet kallades sådana människor för människor med en ”nacke av järn och en panna av koppar” (Jes. 48:4). Det är därför viktigt när vi lyssnar att vi inte bara hör, utan faktiskt lyssnar.