Vad Gud vill angående vår frälsning

”Gud, vår Frälsare…vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.” (1 Tim 2: 4-6)

”Vad vill du?” är kanske en svår fråga att ställa till den nutidsmänniska som förlorat sina rötter hos Gud. När vi inser vem Gud är så borde vi svara: ”Jag vill leva för Gud och tjäna honom och mina medmänniskor”.

Problemet är bara att även fast vi vill tjäna Gud, så känner vi alla att vi inte gör det så bra som vi borde. Det leder till att vi inte tror att Gud vill ha oss. Vi tror att Gud gett upp hoppet om oss. Vi tänker: ”Gud är för de som inte bara vill, utan också dem som verkligen tjänar honom, i ord, tanke och handling.”

Vår andra fråga är: vad vill Gud? När vi syndar, när vi lämnat honom i ord, tanke och handling, vill han inte längre ha oss då? Vi läser ju att Gud på den yttersta dagen kommer att förvisa alla som inte är hans barn till den eviga elden. Ett Guds barn borde ju vara den som lever som sin far, som lever ett rättfärdigt liv, som tänker goda och rena tankar, som säger bara goda saker och som handlar kärleksfullt mot Gud och medmänniskan. ”Och sådan är ju inte jag alltid”. Betyder

det att Gud redan valt bort mig, eller att han tappar intresset för mig varje gång jag gör något dumt, när jag slarvar eller beter mig illa, när jag inte läser Bibeln som jag borde eller ber så ofta som jag borde?

Vi vet genom Bibeln att Gud inte är en Gud som är likgiltig för synd och överträdelse. Gud är en helig Gud. Ja, det står till och med att han hatar synd. Vi vet att Gud vill att vi ska leva rena och heliga liv, ja fullkomliga liv, som Jesus säger:

”Var…fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5: 48)

Är det då inte lätt att inte bara tänka: ”Jag är nog ingen kristen, för jag gör så många fel” utan också tänka: ”Gud vill nog inte ens ha mig. Jag är ett hopplöst fall. Gud vill ha människor, men inte sådana människor som mig”.

Det finns kristna hävdar att Gud inte vill frälsa alla människor. Kalvinisterna menar att vissa människor utvalts av Gud till fördömelse före världens grund var lagd. Gud nåd och kärlek gäller inte dessa. Alla sådana tankar kan driva vem som helst till förtvivlan, särskilt när man ser in i sitt eget hjärta och inte finner att man lever upp till hur ett Guds barn borde se ut. Till och med aposteln Paulus utbrast när han såg på sig själv: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” (Rom 7: 24)

Texten svarar på frågan om hur Gud ser på oss. Varje stund vi tvivlar på att Gud verkligen vill ha oss, att Han verkligen vill frälsa oss och rädda oss, så ska vi hålla dessa ord för våra ögon:

”Gud, vår Frälsare … vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” (1 Tim 2: 3-4)

Vad vill du med ditt liv?

”Gud, vår Frälsare…vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.” (1 Tim 2: 4-6)

Vad vill du egentligen? Vad vill du med ditt liv?
- ”Jag vill bara vara lycklig”, skulle de flesta svara. Men vad är lycka? Är lycka en känsla av förnöjsamhet? Om det vore så skulle de flesta som skaffar sig tillfälliga lyckorus i sex eller droger sägas vara lyckliga. Men vi förstår att lycka är något mer. Det är inte ens att vara rik eller känd.

Den kände och rike amerikanske komikern Jim Carrey sade nyligen i en intervju: “Jag önskar att alla kunde få bli rika och kända och få allt de drömt om, så att de skulle inse att det inte är svaret”.

Nej, sann lycka handlar om mer än vem folk tror att man är och vad man har. Det handlar om mening och om relationer. Båda dessa saker har människan fullkomligt slarvat bort. När de första människorna bröt mot Guds bud och vilja, så förstördes inte bara relationen till världens Skapare, utan också meningen. Om vi inte förstår att vi är skapade av Gud för att leva med honom, så irrar vi omkring som vilsna möss, och försöker finna lyckan i andra saker. Livet ter sig meningslöst, utan det syfte Gud ger våra liv.

När Ordet faller i god jord

Jesus sade: ”Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd” Det är ”de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.”

I den goda jorden kan rötterna tränga ner och hämta ur myllan vatten och mineraler, så att det kan växa upp något som ger frukt, ja till hundrafaldig skörd som texten säger.

Det är människor som hör budskapet så att det resulterar i tro. Man tillämpar orden om Jesus Kristus och hans försoning på sig själva. När Bibeln säger att Jesus kommit till världen för att frälsa syndare, så svarar hjärtat: ”Det var för mig han kom! Tack Gud, för att min skuld betalades med Kristi eget blod! Tack Gud för också mina synder är förlåtna. Tack Gud för att

Hans rättfärdighet är min rättfärdighet!”

Den tron är fylld med glädje och förtröstan. Men när de gråa dagarna kommer, när det inte ser så ljust ut, när man inte känner Guds närvaro i hjärtat så påtagligt, så håller man ändå fast vid vad Gud sagt i sitt Ord, att han ska bevara oss till slutet, att han ger oss evigt liv, att vi är hans barn.

När Gud talar så böjer man sig för det han säger: "Tig förnuft, tig känslor! Jesus är min Frälsare, Jesus har dött och uppstått för mig och hela världen!"

Lidande och prövningar kommer, ja det kan till och med komma förföljelser. Men Jesus Kristus Guds Son är för dyr för den frälsande tron att vi skulle vilja sälja honom för ett bekvämare liv, en smidigare värld. ”Den korsmärkta dräkten jag tar, om ingen i släkten det namnet ock har.”

Om guldet glimmar, så har jag ett ljus som lyser starkare och en skatt som är dyrbarare, han heter Jesus Kristus Guds Son, världens Frälsare, den korsfäste och uppståndne.

Den såddens människor har sitt hem bland Guds barn, i kyrkan och församlingen, de sänker ner sina rötter djupt i evangelium i Ord och sakrament.

Låt oss därför idag ta emot Ordet i våra hjärtan, budskapet om Guds Son, som friköpt alla människor, och bevara det, så att det växer upp och ger frukt.

När tron kvävs

Jesus sade:

En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och

kvävde det…” Det är ”de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt.”

Den tredje kategorin är utsäde som föll i jord, som den kunde växa i. Men problemet med denna jordmån var att det inte bara fanns jord där, utan också tistlar. Och problemet var att plantan inte konkurrerade ut ogräset, utan tvärtom.

Det är kristna som tror och omfattar allt som hör till kristenlivet, det är människor som verkligen vandrar som lärjungar till Kristus. De läser Bibeln, ber och går i kyrkan. Men det är inte det enda som finns i deras liv. Det finns annat också: bekymmer, pengar och njutningar.

Inget av detta behöver egentligen vara ett problem för en kristen. Alla kristna har bekymmer av olika slag, det finns fromma kristna som är rika människor och kung Salomo uppmanar under Andens ledning de troende att faktiskt njuta av livet (Pred. 9:7-9). Men sådden bland ogräset handlar om troende människor som låter ”bekymmer, rikedom och njutningslystnad”, kväva kristendomen.

Hur kan bekymmer kväva tron? Svaret är att bekymmer kväver tron om vi räknar bort Gud från vår vardag, som om allt hänger på vår förmåga. Och när vi gör så, har vi i praktiken sagt att Gud inte är Gud. Jesus förmanar sina lärjungar:

停Varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!” (Matt. 6:28 - 30)

Lösningen på bekymmer är inte oro, utan att sätta Gud först i sitt liv, som Kristus säger:

⤶Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Matt. 6:33, 34)

Hur kan pengar kväva tron? Svaret är att penningen kväver tron om vi låter den få för stor plats i våra hjärtan. Jesus säger:

潲Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” (Matt. 6: 24)

Man kan pröva om man behöver rensa den tisteln ur hjärtat. Har man svårt att ge till Guds rike, så säger man i praktiken att Gud betyder alltför lite.

Jesus säger att den tredje tisteln kan vara njutningar. Om mitt eget välmående, om min egen lycka, mina nöjen tar över mitt liv, och kärleken till Gud och medmänniskan kommer i andra hand, så har njutningarna kvävt tron.

En tro utan rötter

”En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet…”Det är ”de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.” (Lukas 8: 5, 13)

Den andra kategorin människor Kristus talar om är vissa som inte bara hör Ordet, utan också kommer till tro. De är inte bara mottagliga för evangeliet, de blir också verkligt upptända av dess eld, de tar emot det med glädje.

Men varför förblir det inte i tron. Kristus förklarar ”de har ingen rot.. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.”

Jag tror folkbibeln har översatt fel här. Ordet för frestelse är här på grekiska peirasmos som lika gärna kan översättas prövning. I paralleltexten hos Markus så förklaras varför de kom på fall: ”Möter de…lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall.” (Mark. 4:17) Det berodde alltså på att tron prövades, inte bara att man utsattes för en frestelse.

Att de inte stod pall för prövningen berodde på att den tro man hade inte var rotad. Myllan under fröet var för tunn. Det var någon centimeter jord och sen var det sten, så att det aldrig hann slå rot. Det växte upp snabbt och såg grönt och

fint ut, men när solen stekte på, så vissnade hela växten.

Också dessa människor har vi mött. Människor som av Ordets förkunnelse blommar ut, de går in i verksamheten med glädje, inget fel med det. Vi borde alla visa glädje för allt vi får genom evangeliet. Men det är bara känslor här, det är inte fördjupning, det är inte djupare bibelkunskap, det är inget fördjupning och förankring i Ordet och sakramenten, det är inte tillväxt. Det är inga rötter. Kristenheten är fylld av människor för vilka tron bara är känslor. Och när känslorna inte bekräftar, när det plötsligt blir jobbigt, lidande, smärta, förföljelse, prövning, då drabbas också tron. För att tron hela tiden måste bekräftas inifrån, från hjärtat, från känslorna. Ordets bekräftelse räcker inte. Dessa resonerar: ”Om jag inte känner glädje och lycka är det fel på min tro, om inte kyrkan ger mig glädje och lycka är det fel på kyrkan.” Att Ordet och sakramenten i sig innehåller de största och mest glädjefyllda löftena, är som bortblåst.

Är vi sådana som förväntar oss att allt måste vara fullkomligt för att vi ska kunna glädja oss åt gemenskapen med Gud? Förväntar vi oss att det kristna livet ska vara lättsamt och bekvämt och befriat från prövningar och motgångar? Är förhållandet med Gud något som man bara upplever är starkt när vi är i kyrkan eller med kristna syskon? Är Bibeln och bönen något jag bara möter i kyrkan, eller är dessa medvandrare i min vardag? Då är kanske tron inte är ordentligt rotad i evangelium i Ord och sakrament.

Om tron är rotad med Kristus, så blir den inte skakad av förföljelser och lidande. Även om den blir spottad i ansiktet säger den frimodigt: ”Jesus är Herre”.

När hjärtat blivit hårt för evangeliet

”när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det”. Det ”är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta.” (Lukas 8:5ff)

Dessa kommer aldrig till tro. De hör Ordet men det får aldrig rota sig. Eftersom sådden inte faller i jord, utan på vägen, så blir sådden föda åt himlens fåglar. Hade det fallit i jorden hade det sjunkit ner och kunna slå rot. Men vägen är hård och ofruktsam. Det finns inte ens ett tunt jordskikt, därför kan satan ta bort fröet, Ordet ur hjärtat.

Att budskapet inte når in har alltså inte med själva budskapet att göra, utan med hjärtat, att det är hårt, att det är okänsligt för evangelium. Dessa människor möter oss dagligen. Det är folk som aldrig går till kyrkan eller folk som går till kyrkan varje vecka, men Ordet leder inte till tro och frälsning. De tar aldrig åt sig, de känner sig aldrig drabbade av vad Gud säger till dem.

De hör, men så snart de hört ” kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan”. De hör att Kristus kommit till världen för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Men så snart de hört det, så slås budskapet bort med tvivel:  ”detta

kan knappast gälla mig”. Med otro: ”Är det verkligen sant?” Med cynism: ”Sånt här gäller väl bara religiösa människor.” Med apati: ”jag får ta mig en funderare på detta när jag har lust, ork eller tid. Men nu har jag ingen lust”.

Man är så hård invärtes att Ordet aldrig kan tränga igenom. Vissa av dem är säkra på sig själva och på hur allt förhåller sig att de aldrig är beredda att pröva budskapet. Vissa är inte säkra på sig själv, eller vet inte hur tillvaron är funtad, men när budskapet förkunnas, så är det som om de aldrig hört det. Det berör inte, det skapar ingen reaktion, det ”går in genom ena örat och ut genom det andra” som man brukar säga.”

Varför blir man hård i hjärtat. Ett skäl är att man har hört budskapet så många gånger och förkastat det, så att ett lager av hornhud lagts på hjärtat för varje gång. Till slut blir hjärtats boning nästan helt ointagligt. I gamla testamentet kallades sådana människor för människor med en ”nacke av järn och en panna av koppar” (Jes. 48:4). Det är därför viktigt när vi lyssnar att vi inte bara hör, utan faktiskt lyssnar.

Avstå från evangelisation för att det är för svårt?

”Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse: "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"  Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde. Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå. Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord. De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta. De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.” (Lukas 8: 4-15)

Somliga kristna är rädda för att sprida Guds ord, sprida utsädet, till människor. Man är rädd för att folk inte ska ta

emot, rädd för det okända, rädda för att man tror att det blir ett för svårt arbete. Texten visar oss för det första att det hör till sakens natur att alla inte tar emot, alla är helt enkelt inte mottagliga. Men somliga är faktiskt mottagliga. Det finns god jord ute där, och om man inte tar risken att kasta vete till ogräs-ställen, så undviker man också de hjärtan som faktiskt är mottagliga för Ordet. En annan sak är att vi inte ska tro att det har med oss att göra om människor kommer till tro. Kraften ligger i fröet, kraften ligger i Guds Ord. Vi är bara såningsmän.

Skriften säger:

”hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?...Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” (Rom.10:14, 17)

Jesus berättar om hur utsädet föll på fyra olika ställen, somligt föll vid vägkanten, somliga föll på stenig mark, somligt bland tistlarna och somligt föll i god jord. 

Olika jordmån

”Då mycket folk samlades och man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra, talade han till dem i en liknelse: "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. Och när han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. En del föll på stenig mark, och när det hade kommit upp torkade det bort, eftersom det inte hade någon fuktighet. En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. Men en del föll i god jord och växte upp och gav hundrafaldig skörd." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!" Hans lärjungar frågade honom sedan vad denna liknelse betydde. Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå. Detta är liknelsens mening: Säden är Guds ord. De vid vägen är de som har hört ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, så att de inte kan tro och bli frälsta. De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. Det som föll bland tistlar är de som har hört ordet men som mer och mer kvävs av bekymmer, rikedom och njutningslystnad och aldrig bär mogen frukt. Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.” (Lukas 8: 4-15)

I texten berättas att mycket folk samlades kring Jesus, ja ”man begav sig ut till honom från den ena staden efter den andra”.

Han ger folket en liknelse, alltså en bild av en sanning. Det andliga kan vara svårt att förstå. Med en bild kan man jämföra överjordiska ting med jordiska ting och på så sätt få budskapet begripligt.

Jesus var en mästare att använda liknelser och idag använder han bilden från en verklighet de flesta, även enkla yrkesmänniskor, kunde relatera till. Han berättar om såningsmannen som sår sitt utsäde och hur olika skörden blir beroende på hur utsädet hamnar. En del hamnade vid vägkanten, en del på stenig grund, en del bland ogräs och en del föll i god jord. Bilden syftade på hur Guds Ord på samma sätt får olika mottagande och olika frukt i olika människors hjärtan.

Trots att han talade till folket med sådant enkelt bildspråk, så är det bara till lärjungarna han ger förklaringen på liknelsen.

Han säger till dem:

"Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter, men de andra får dem i liknelser, för att de skall se och ändå inte se och höra och ändå inte förstå.” (v. 10)

Den verklighet som finns illustrerad i liknelsen framträder idag i hur somliga kommer att förstå och ta emot Guds rikes hemligheter och somliga inte. Lärjungarna frågade sig säkert hur det komma sig att så många hörde Jesus, men att så få trodde honom. Svaret ges i liknelsen om såningsmannen och i Jesu ord om att vissa har fått nåden att förstå Gudsrikets hemligheter och vissa inte.

En såningsman gick ut för att så. Och han sådde som man gjorde på den tiden, inte som man gör idag, med prydligt plöjda och rensade fåror i fin jord, på den tiden sådde man generöst. Utsäde var billigt och man kastade ut den vitt och brett över den mark man ägde. Då hamnade en hel del korn på ställen som inte gav frukt, somligt föll på vägkanten, somliga på stenhällar, somligt bland ogräs men en del föll också i god jord.

Och så sådde också Jesus Ordet. Han predikade för alla, han predikade för människor som inte tog emot, men somligt föll i god jord. Samma sak skall vi göra, helt enkelt därför att vi på förhand inte kan veta vem som kommer till tro och behåller tron. Vad vi trodde var god jord kanske i själva verket var människor med stengrundshjärtan, och sådana vi trodde var människor med ogräshjärtan, visade sig ha fin jordmån i sina hjärtan.

Språket i texten är egentligen inte så svårt att förstå. Talesätten har ju till och med från bibeltexten gått in i vårt svenska språk. Om någon blir missbelåten över en föredragshållare, så kan han alltid säga: ”Oj, det där föll visst inte i god jord!”

Beroende på jordmån, så växer sådd till lite olika. En del blommar inte ens ut, en del saknar ordentliga rötter så att plantan dör så snart det blir besvärliga väder, blåst eller stark sol och ibland blir det så att ogräset stjäl näring från såddens rötter.

Folk är som de olika jordmånerna, som sådden hamnar i. Beroende på omständigheter så växer kristna sämre eller bättre, och vissa kommer inte ens till tro. Vissa har en så tunn förankring i Ord och sakrament, att tron vissnar och dör vid minsta motgång. Ibland är det så att denna världens lockelser och materialismen stör tillväxten.

På vilket sätt en kristens liv blir annorlunda

Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

Hur förbättrar man människan? Vi konstaterar att man kan kanske kan tygla brott med hårda regler och straff, men man kan inte förändra människan utifrån. Man kan möjligen bli religiösare genom att öva sig i religion, men viljan, den onda driften och begärelsen blir inte särskilt mycket förändrad och ny. Vi har sett det och ser det ständigt, hur religiösa präktiga människor avslöjas som hycklare.

Men Gud vill verkligen att vi vandrar efter hans stadgar och lyder hans lagar. Så hur blir man förändrad?

När fariseerna menade att man förändras genom att skaffa sig en ny livsstil så svarar Kristus dem:

”Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.” (Matt. 23:25f.)

Som vi har sett är detta något som människan själv inte kan åstadkomma.

Gud säger:

• ”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena.
• Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar.
• Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er.
• Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.
• Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem”

Men hur går det till?

Vi såg att Gud börjar sitt verk med syndaren genom att visa att allt är förlåtet genom Kristus. Men blir en människa verkligen annorlunda genom att hon förstår att hon är förlåten för Kristi skull?

Farieen Simon ansåg som alla fariseer att en rättfärdig människa fostras till lydnad genom regler och lagar. Kristus visade för Simon att förändringen sker på ett helt annat sätt. Han ger Simon en liknelse.

"Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?" Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt." Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet." (Luk.7:41-47)

Varifrån kom kvinnans kärlek och hängivenhet?

Svar: från det faktum att hon förstod att hon var förlåten för

Kristi skull. Denna tro förändrade hennes hjärta och på så sätt förändrades hennes handlingar.

När vi ser att vi är älskade av Gud för Kristi skull, att vi äger förlåtelse genom Gudasonens kors och död, att vi blivit renade genom honom, så omskapar Gud våra hjärtan av sten. Han ger oss ett nytt hjärta. Och med det nya hjärtat följer en vilja att följa Guds lag och bud. Guds Ande tar sin boning i oss och driver oss att lyda och älska Gud.

Gud säger:

”Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.”

Ett Guds barn som har blivit av med sitt stenhjärta ser inte det. Hon har fått en ny känslighet för synden så att hon ser mest elände hos sig själv. Och det är väl vist av Gud, att han döljer våra egna trosfrukter för våra ögon. Om vi skulle se de goda frukter Gud skapar i oss och genom oss, så skulle vår frälsningsvisshet inte vila vid korset utan i vår egen lydnad.

Någon har sagt:

”När en människa blir bättre, så ser hon mer och mer tydligt den ondska som fortfarande finns kvar hos henne. När en människa blir sämre, så ser hon det dåliga hos sig själv mindre och mindre.”

Men den nya födelsen handlar inte om vad vi ser hos oss själva. Den handlar om att vi ser vad Kristus Jesus har gjort. Till honom får vi komma hur eländiga vi än känner oss, och han lovar:

” Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er.”

Hur Gud behåller oss i omvändelsen

”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

Genom dopet gav Gud ett nytt hjärta. Men alltför ofta ger sig det gamla stenhjärtat tillkänna, när vi blir tröga i bönen, när vi inte reagerar inför synd i våra egna liv, när vi inte älskar Gud och vår medmänniska som vi borde. Gud har gett oss Ordet, nattvarden och avlösningen för att ständiga omforma och omskapa våra hjärtan.

När vi faller får vi be samma bön som kung David bad när han föll ifrån Gud:

”Två mig ren från min missgärning, rena mig från min syn… Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig så att jag blir vitare än snö… Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.” (Ps. 51:4, 9, 12)

Det sätt Gud använder för att omvända människor

”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

Omvändelsen och sinnesändringen är inget vi skaffar oss. Också det

är något Gud ger. Petrus säger till Stora Rådet:

”Jesus har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.” (Apg. 5:31)

Hur går det till? Skriften lär att den säd som sås ut i människor och förändrar dem, är evangelium om Kristus. När en människa inser att hon har skyldig inför Gud och får höra Orden om att Kristus är Guds lamm som tar bort världens synd, så drar Gud genom sin Ande den människan.

Genom det glada budskapet förmår Guds Ande att förändra det hjärta som var hårt och okänsligt, till att glädja sig i tacksamhet över Guds Sons blod renar från all synd.

Skriften säger:

”Ni är… födda på nytt inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.” (1 Petr.1:23)

”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.”

Människan kan inte förändra sig själv, det är Gud som omvänder och förändrar en människa

Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

 

Som vi är av naturen, kött som vi är av kött, av syndig natur, kan vi inte förändra någonting. Fariséen Nikodemus hade lärt sig att alla människor har förutsättningen att bit för bit ändra sig själv. Men Kristus förklarar för honom att det är omöjligt. ”Det som är fött av köttet är kött och det som är fött av Anden är ande…Den som inte

Gud frälser människan, 
vi som korsfäste honom

blir född på nytt kan inte se Guds rike.” (Joh.3:6, 3). Det räcker inte med att vara människa, det räcker inte att vara född av sin mor. Man måste födas en gång till, av Guds Ande.

Denna nya skapelse verkar Gud, förklaras hos profeten Hesekiel:

”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er.”

När väckelsekristna utlägger texten, så blir huvudsumman: ”Vi måste överlåta oss. Man måste hänge sig, säga sitt ja, ta ett beslut.”. Men det står ingenting alls i texten om vad du och jag gör. Inte ett ord. Men fem gånger säger Gud: ”Jag skall”.

Det är Gud som verkar sinnesändringen. Visst predikade Döparen, Jesus och apostlarna: ”Ändra sinne! omvänd er!”

Men det var en kallelse som skulle göra folket medvetet om att något inte stod rätt till, att våra hjärtan är inte är rättsinniga inför Gud, att vi behöver en ny födelse. Men därmed inte sagt att människa kan ändra sitt sinne i egen kraft, omvända sig, bättra sig genom egen ansträngning. Det är omöjligt. Människans hjärta är hårt som sten tills Gud ger henne ett nytt hjärta.

”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.”

Omvändelsen och sinnesändringen är inget vi skaffar oss. Också det är något Gud ger. Petrus säger till Stora Rådet:

”Jesus har Gud med sin högra hand upphöjt som hövding och frälsare, för att ge omvändelse och syndernas förlåtelse åt Israel.” (Apg. 5:31)

På vilket sätt Gud förändrar människors hjärtan

"Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

Det är så Gud förändrar oss - genom att förena oss med den förlåtelse Kristus vann på korset. Han förenar oss med sig genom evangelium i Ord och sakrament.

Det står inte: ”Det är först när vi sagt nej till ogudaktighet och världsliga

begär som ni får tro Guds nåd.” Nej, vad står det?

”Guds nåd … fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt.” (Tit. 2:11, 12)

Gud förändrar oss alltså inte utifrån och in, utan inifrån och ut. När vi lär känna Guds nåd, när vi ser att vi har en nådig Gud genom Jesus Kristus, det är då vårt hjärta förändras så att vi säger nej till ogudaktighet och världsliga begär och lever anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt. Efter att ha sagt att han skall rena oss, så förklarar Gud genom profeten Hesekiel.

”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.”

Bara Guds nåd förändrar en människa

”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

Texten talar om att Gud ändrar människan genom att omskapa henne inifrån. Men ändrar man verkligen en människa genom att räcka henne förlåtelse?

• ”Nej, minsann!” säger vissa kristna, ”här ska inte räckas förlåtelse till höger och vänster åt nådetjuvar! Man får bara tro sig vara ett Guds barn om man vinnlägger sig om en allvarlig syndaförkrosselse och ett beslut att upphöra med synden och leva gudfruktigt!”

Men det är precis så Gud gör. Han omskapar en ovärdig syndig, usel människas hjärta genom att vinna det med sin nåd och förlåtelse, innan hon hunnit göra någonting alls till sin egen omvändelse och frälsning. Tro aldrig att du kan bli annorlunda förrän du tror dig vara förlåten! Evangelium är Guds kraft till frälsning, inte lagen, inte besluten, inte gärningarna. I varje stund får du och jag tro förlåtelsen, hur usla vi än känner oss. Därför att Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare.

Gud renar och förändrar människor genom Ordet, nattvarden och avlösningen

Gud påminner oss om sin nåd genom sitt Ord. Det är därför vi behöver läsa Bibeln ofta och höra predikan. Vi är så glömska. Hela tiden inbillar vi oss att vi klarar oss själva. Men rätt var det är, så har vi snubblat på vägen, och behöver höra Gud påminna och trösta oss med sitt Ord. 

Han tröstar oss genom att vi får bekänna våra synder i bikten och ta emot förlåtelse eller avlösningen. (Jak. 5:16, Joh 20:23)

 Kristus tröstar oss genom att ge oss av sin kropp och sitt blod i nattvarden till syndernas förlåtelse. (1 Kor 11:23-29, Matt 26:28)

Guds nåd i Kristus renar oss genom dopet

Jesu…blod renar oss från all synd.” (1 Joh. 1:7) 

Vi är rena därför att Jesus Kristus Guds evige Son har offrat sitt eget blod på korset för vår skull och i vårt ställe. Gud ser inte längre våra synder, eftersom hans Sons blod har utgjutits på korset för att rena oss från vår skuld. I ljuset av Jesu Kristi försoning har vi förlåtelse, renhet, rättfärdighet och nåd.

Men hans rening måste komma till oss. Vi måste förenas med hans korsdöd, våra synder behöver få följa honom upp på korset och ner i graven och vi behöver uppstå med samma rena skinande

rättfärdighet som han ägde. Detta sker genom dopet.

Därför behöver vi inte förandliga profetens ord utan vi får läsa dem bokstavligt precis som de står. Gud lovar oss:

”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar.” (Hesekiel 36: 25)

Genom dopet förenas vi med Kristi försoningsdöd på korset. Genom dopet blir det Kristus gjorde för vår skull vårt, hans nåd, hans förlåtelse och hans rättfärdighet vårt. Det är därför som Paulus skriver:

”Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad i kraft av ordet. Ty han vill ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant.” (Ef.5:25-27)

För många av oss ligger dopet så långt borta. Och mycket har hänt sedan dess. Man har gjort alla de där onda sakerna, tänkt alla de där onda tankarna som man blivit renad från. Men dopet sträcker sig inte bara bakåt, utan också framåt.

Betänker vi vad Kristus gjort för oss, vilar vi i förtröstan på att hans blod räcker för att vi skall äga renhet genom honom, så vänder vi tillbaka till det dop vi en gång lämnade, vi står i Guds ögon återigen i den rena vita dopdräkten. Har ni tänkt på varför dopdräkten är så lång när vi döper barnen? Det är för att påminna oss att man aldrig kan växa ur dopnåden. Den nåd Gud gav oss i dopet får vi vända tillbaka till hela livet.

Hur människan blir ren

”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

Texten lär oss att den nya människan inte skapas genom att Moses kommer ner med fler och finare bud från Sinai. Nej, det sker när Gud renar oss.

Gud säger genom profeten till ett folk som vandrat bort till avgudar,

sina egna inbillningar, ett folk som svikit och lämnat sin Skapare och Frälsare:

”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar.” (v.25)

Hur blir en människa ren från all sin synd? Från allt ont och smutsigt, från all kärlekslöshet och gudsfrånvändhet? Skriften säger, kort och gott:

”Jesu…blod renar oss från all synd.” (1 Joh. 1:7) Vi är rena därför att Jesu Kristus Guds evige Son har offrat sitt eget blod på korset för vår skull och i vårt ställe. Gud ser inte längre våra synder, eftersom hans Sons blod har utgjutits på korset för att rena oss från vår skuld. I ljuset av Jesu Kristi försoning har vi förlåtelse, renhet, rättfärdighet och nåd.

Profeterna som talade i GT förutsåg det nya förbundet och Gudsfolket som kom genom Kristus

”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

Profeten Hesekiel har talat dom över Juda land i sin bok. Folket har fallit i avgudadyrkan. Man lyder inte längre den Gud som förde dem ut ur Egypten och gav dem det utlovade landet. Därför skall landet hemsökas med dom, det skall plundras och skövlas och folket ska föras bort i fångenskap och förskingras över jorden.

Profeten blickar långt framåt. Herren liknar Gudsfolket vid en hög döda ben. Något nytt skall hända. Gud skall skapa något nytt. Han skall upprätta ett Gudfolk åt sig; det nya Gudsfolket. Med det språk Hesekiel talar kan man tro att han menar att samma judiska Gudsfolk så småningom hittar tillbaka till Gud. Men av Jeremia ser att det handlar om ett helt nytt förbund, en ny ordning (Jer.31: 31-34). Och Hebreerbrevets författare förklarar att allt detta sker när Kristus upprättar sitt rike, sin Kyrka på jorden (Hebr.10:11-18) genom sin korsdöd och förlåtelsen genom honom. När Kristus instiftar nattvarden så förklarar han: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.” (Luk. 22:20)

Hur människan förändras och förbättras

”Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” (Hesekiel 36:25-27)

Hur förbättrar man människan? Låt oss tänka på det ett ögonblick. Någon kanske har ett förslag: ”Man ger henne mer regler att hålla sig till man skärper straffen så att folk inte vågar stjäla från andra och skada andra. Man bryter sönder alla vapen så att folk inte kan döda varandra.” Tror ni att det hjälper? Tror ni man blir snällare av sånt?

Helt klart behövs regler i samvaron mellan människor och många av oss måste skrämmas till lydnad för att följa de regler som finns. Hur många tror ni skulle bry sig om hastighetsskyltarna om man inte visste att det kunde stå poliser vid en hastighetskontroll och man riskerar böter och körkort? Man kanske tar bort fortkörning genom hastighetskontroller, men tar man bort fortköraren? Nej, så fort han vet att en väg är utan hastighetskontroller så frestar gaspedalen.

Tror ni, al-Qaida, Hamas eller Hizbollah blir fredligare för att man förstör alla deras vapen och terroriststämplar dem? Nej. Man förändrar aldrig en människa utifrån, utan bara inifrån. Man kan tygla en människa genom hot och våld, men man kan aldrig förändra henne på det sättet.

Få saker har förstört människors liv som spriten. Mellan år 1920 och 1933 förbjöd man därför alkohol helt och hållet i USA. Man inrättade en särskild poliskår på 2000 man för att upprätthålla förbudet. Tror ni att det minskade supandet i USA? Det finns vissa som tror att det aldrig supits så mycket i USA som under den perioden av 13 år. Det blev en favoritsyssla att samlas och dricka i slutna sällskap. Under den tiden uppfanns cocktailen som var sprit som man blandade med annat för att dölja spritsmaken för alkoholpolisen.

Man kan inte förändra vanor om man inte förändrar attityd. I Sverige gjorde man ett liknande försök med den s.k. motboken (1917-1955). Genom att alla bara fick köpa en bestämd ranson i månaden trodde man att man skulle minska drickandet. För vissa fick det en motsatt effekt. Folk blev tillvanda med att köpa precis ransonen, fast de egentligen inte skulle ha druckit om ingen ranson fanns. Och de som förbrukat sin ranson kunde köpa av andra som hade över.

Kan man ändra en människa till att bli mer gudfruktig genom mer regler och lagar? Det finns somliga som tror det. Islam ger muslimen en enkel väg till renhet: be fem gånger om dagen, far till Mekka, ge allmosor till de fattiga och bekänn att Gud är en och Muhammed hans profet. Men blev hjärtat renare av det? Fortfarande kände man av mörkret invärtes. Det finns också kristna handböcker i hur man lär sig att bli heligare: Be mer, tro mer, kämpa mer, låt dig bli mindre frestad, överlåt dig.

Men man skrapar bara på ytan. Vi kan bara bli annorlunda om våra hjärtan förändras. En kristen behöver verkligen be mer, läsa Bibeln mer, gå i kyrkan så ofta man kan och öva sig i kärlek och goda gärningar. Men det hjälper inte att bestämma sig för att göra mer gott och mindre ont. Man måste vilja det. Och för att vilja det måste man få den sinnesändring som bara Gud ger, man behöver få ett nytt hjärta. Människan behöver omvändelse en helt ny födelse.