Tala sanning så behöver du inte svära att något är sant

”Ni har vidare hört att det är sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla din ed inför Herren. Jag säger er: Ni skall inte alls svära - varken vid himlen, den är Guds tron, eller vid jorden, den är hans fotpall, eller vid Jerusalem, det är den store Konungens stad. Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.” (Matt. 5:33-37)

Tala sanning! är Kristi budskap, då behöver man inte tala under ed. Att de fariseerna inte menade vad de sade, och att de ofta skapade undantagsparagrafer, förklarar Kristus i det 23:e kapitlet och den 16:e versen:

”Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet templet i templet, då är han bunden vid sin ed. Ni blinda dårar, vilket är förmer, guldet eller templet som helgar guldet? Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed. Ni blinda, vilket är förmer, gåvan eller altaret som helgar gåvan? Den som svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det. Och den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. Och den som svär vid himlen svär också vid Guds tron och vid honom som sitter på den.” (Matt.23:16-22)

Låt oss säga att du skulle sälja ett hus. Någon betalade för det och svor vid Guds tempel att ge resten senare. När du senare åtalade honom för att inte ha hållit sitt löfte så kunde fariséerna fråga: ”Vad svor han vid?” Svar: ”Guds tempel.”

Då kunde de säga: ”Eden är inte giltig, det hade den varit om han svurit vid guldet i templet.” Ungefär som om det vore okey att ljuga ibland. Kristus vill säga idag: ”Det är aldrig okey att ljuga, tala alltid sanning!”

Om man alltid talar sanning så behöver man inte svära. Hör vi inte ofta folk ta till starka ordalag när de skall säga något särskilt? ”Jag lovar dig att det är sant”, ”Jag kan garantera att jag talar sanning”, ”det jag skall säga nu är faktiskt sant”, ”jag är helt säker på att det var såhär”, ”faktum är att”, ”jag svär att det är sant”, ”jag kan säga dig på hedersord att”.

Varför använder man ett så starkt språk? Vad är orsaken? Är det inte för att säga: ”Jag vet att jag är en lögnare, men nu skall jag säga något sant.” Personen säger i själva verket: ”Om du inte höra mig svära på något så kan du utgå från att jag inte talar sanning.” De anser att svärandet ger tyngd åt språket. Precis likadana var fariséerna och deras lärjungar.

Men en kristen skall alltid tala sanning. Därför behöver hon inte förstärka sitt dagliga tal med extra garantier. Folk skall veta att när en kristen talar så behöver man inte tvivla på att det verkligen stämmer. ”Ert ja tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde” (Matt. 5:37)