Förutsättningslös
kärlek är sällsynt. Men vi ser glimtar av den här och där. Mamman som
sitter uppe hela natten och tar hand om sitt sjuka barn kallar det
inte ett uppoffrande eller vedermöda, hon kallar det kärlek. Maken
som blir kvar hos sin maka de sista svåra åren av sjukdom, av
demens och omvårdnad kallar det inte uppoffrande, utan kärlek.
Men
mycket av det vi kallar kärlek idag är inte ovillkorlig,
förutsättningslös och utgivande. En dam skriver ett brev till sitt
ex: ”kära
Jimmy, inga ord kan uttrycka hur olycklig jag känt mig sen vi gjorde
slut. Snälla, säg att du tar mig tillbaka. Ingen kan ersätta din
plats i mitt hjärta, så snälla, förlåt mig. Jag älskar dig, jag
älskar dig, jag älskar dig! Din för alltid, Marie….Ps. Grattis
för storvinsten på Bingolotto!”
Sann
kärlek visar sig inte genom tomma ord, utan genom handling. Den har
alltid ett pris, och det är dyrt. När man älskar så är det till
fördel för andra. Din och min kärlek är
inte till för oss, den ger,
den tar inte. Så är också Guds kärlek. Guds kärlek är ett
självutgivande så lång utgivande kan gå.
Det
är ändå märkligt när man tänker på det. Att Gud har tid att
tänka på, i kärlek, just dig och mig personligen, när han har en
hel värld att tänka på. Han tänkte på just dig och mig när han
bar sitt kors, när han tog emot piskslagen. Det var vår väg han
vandrade.
Han
älskar till och med dem som säger att de inte tror att han finns,
han älskar ateisterna och avgudadyrkarna. Nämn en person på
jorden, så kan du vara säker på att Gud älskade honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar