Att vara kristen betyder bland annat att man förknippas med Jesu lära

”Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande skall inte få förlåtelse. När man ställer er till svars i synagogor och inför makthavare och myndigheter, så gör er inga bekymmer för hur ni skall försvara er eller vad ni skall säga. Ty den helige Ande skall i den stunden låta er veta vad ni skall säga." (Lukas 12:4-12)

Säger Kristus Jesus vår Frälsare, saker och ting som stör, som oroar, som får oss att känna oss obekväma?

Hos vissa religiösa människor så verkar det som om Jesus är en porslinsfigur som ler milt och platoniskt och aldrig irriterar någon, eller en mjuk stoppad nalle, som man kan ta fram när det blåser snålt, och stoppa undan när det finns risk att folk kallar en barnslig.

Kristus visste när han skulle tala milt och tröstande, han visste när han skulle tala allvarligt och strängt. Han visste när han skulle släcka törst och när han skulle tända en eld.

Dagens text är fylld av allvar, och det bör den vara. I Lukas kapitel tolv börjar tiden krympa, motståndet från farieseerna och översteprästerna blir allt skarpare. Korset kastade redan sin skugga över hans tal.

Kristus ger idag sina lärjungar undervisning inför den tid som låg framför.

För att förstå dagens text bör man gå tillbaka till början på kapitel 12.

”Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: "Ta er i akt för fariséernas surdeg, hyckleriet! Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt.”

Kristus varnar för det religiösa hyckleriet. Att hyckla är att låtsas, att förställa sig. Det finns två typer av hyckleri. Den ena är när man utger sig för att vara gudfruktig, utan att vara det, när man vill synas för människor, men när det i hjärtat finnas samma orenhet som hos alla andra. Den andra är det den motsatta. Den är när man är kristen i hjärtat, fast man låtsas som man är som världens barn, man förställer sig, man tiger om sin kristna bekännelse.

I båda fallen vill man vara människor till lags. Men det är bara ett sken och Jesus säger i vers 2 att en dag skall allting bli synligt som varit osynligt i tiden.

Med tusentals människor som trängde på, med olika religiösa ledares hotfulla kommentarer började lärjungarna ana att detta inte var någon lek.

Att vara tillsammans med Jesus var inte bara att sitta vid hans fötter och lyssna. Det var också att själv förknippas med hans budskap, att kallas kristen, att bekänna Kristus inför människor.