Rädd för fel saker?

”Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande skall inte få förlåtelse. När man ställer er till svars i synagogor och inför makthavare och myndigheter, så gör er inga bekymmer för hur ni skall försvara er eller vad ni skall säga. Ty den helige Ande skall i den stunden låta er veta vad ni skall säga." (Lukas 12:4-12)

Att vara tillsammans med Jesus var inte bara att sitta vid hans fötter och lyssna. Det var också att själv förknippas med hans budskap, att kallas kristen, att bekänna Kristus inför människor.

Hur lätt var det inte för lärjungarna att bli rädda för människorna, rädda för att bli hånad, rädda för att bli utstötta, rädda för att misshandlas och dödas.
Kristus uppmuntrar i dag lärjungarna att inte vara rädda för människor.

”Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta.” (v.4, 5)

Världens attityd är att vara till lags, därför fruktar man människor, man är rädd för vad de ska tycka, därför klär man sig som dem, man pratar som de och uppför sig som de. En annan fruktan är också för den egna hälsan. Man är så orolig så fort man får minsta nästäppa, man är mer bekymrad över sin egen onda tå, än att man tänker på andra människor som dör i fjärran land, framförallt är man rädd för den egna döden.

Jesus uppmanar sina lärjungar att se nyktert på saken. Vi är inte bara kropp, utan också själ. Vi behöver inte vara rädda för dem.

Om det är någon vi skall frukta så är det Gud. Om vårt kroppsliga liv på något sätt är utelämnat åt människor, så är vår själ utelämnad åt Gud. Han är den som har makten att kasta själen i helvetet. Det kan ingen människa.

Det är alltså Gud vi skall frukta.

Vi läser i Hebreerbrevet:
”Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.” (Hebr.10:29-31)

Jesus säger alltså att vi har större anledning att frukta Gud än människor. Gud är stor och mäktig, han har allt i sin hand och han kommer på den yttersta dagen att döma levande och döda.