”Ett
nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har
älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till
varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."
(Joh. 13:34, 35)
Sorgligt
nog finns det andra saker än kärlek vi är bra på. Vi är t.ex.
väldigt bra på att hitta fel hos andra. Om vi inte pekar ut dem
högt så tänker vi på dem eller säger till någon annan. Tyvärr
knuffar det bort ibland bort oss från den Gud satt oss att älska.
Att fokusera på andras fel kan få oss själva att må bättre. Det
vill vår syndiga natur, den är mer intresserad av att älska sig
själv än att tjäna och älska andra.
Det
kan vara deprimerande att tänka på vår brist på kärlek till
varandra. Men det är tröstande, och glädjande att tänka på Jesu
kärlek till oss. ”Jag har älskat er” säger han i dagens text.
Förstår vi vad det innebär?
Jesus
älskar oss inte för att vi är så älskvärda, han älskar oss för
att han är kärleken. Gud är kärlek. Han vet att du och jag har
felat, men han väntade inte på att vi först skulle göra oss
förtjänta av hans kärlek.
Utan
att vi bad honom om det, utan att vi frågade honom ödmjukade han
sig, och blev människa, han höll Guds lag fullkomligt i ditt och
mitt ställe, han blev vår ställföreträdare inför en helig Gud.
Utan att vi bett honom det, dog han på ett kors som ett offer för
våra synder. Det är självutgivande kärlek. Guds kärlek i Kristus
är en kärlek som offrar sig, som utger sig, den förlåter alla
våra synder, därför att de är sonade i och genom Guds sons blod.
Han
slutade inte att älska dig och mig, han födde oss på nytt genom
dopets vatten, han för oss till tro och bevarade oss i tron genom
evangelium och han försäkrar oss om sin nåd och förlåtelse genom
att räcka oss sin kropp och sitt blod i altarets sakrament.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar