Jesus vet och Jesus kan

”Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen. Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." (Johannes 5:1-14)

I dagens text går Kristus upp till en av judarnas högtider. Hans avsikt

Fårporten i Jerusalem

är att gå via fårporten och då passerade man Betesdadammen där många sjuka låg. De trodde tydligen att när vattnet kom i rörelse så fick det en helande kraft. Dammen vid Betesda fick varmt tillvatten som flödade in med jämna mellanrum. Man tänkte att den eller de som kom först ner i dammen kunde bli frisk.

Kristus möter där en man. Vi vet inte vad för sjukdom han hade, men han hade tydligen varit sjuk i 38 år, och behövde hjälp för att förflytta sig. Texten säger:

”Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge”.

Kristus visste, innan mannen sagt något. Hur ofta tänker vi inte: ”Det är ingen som förstår mig. Ingen som kan tänka sig in i hur jag har det, min problematik, mina frestelser, min smärta, mina bekymmer, min situation.” Och så, blir vi sådär ömkliga. 

 

Men det finns ju faktiskt en som vet. Och visst är väl det skönt. Kristus vet exakt vad för problem vi har, och hur länge vi haft dem. 
 

Det kan vara lite jobbigt också att tänka på. Vissa problem som vi vet att vi har, vill vi kanske behålla för oss själva. Det kan vara pinsamt att vi inte har tagit tag i vissa saker i våra liv. Och så har vi blivit liggande, och väntande.

Mannen var totalt hjälplös. Han var helt beroende av omvärldens hjälp och stöd. Det är en snygg bild av oss människor. Andligt sett är vi totalt hjälplösa. Vi kan inte frälsa oss själva. Kristus måste komma in i våra liv.