Guds kärleksbrev skrivet i blod och adresserad till alla.

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16)

Johannes evangelium kapitel tre och vers sexton betraktas av många som den viktigaste versen i Bibeln. Den är nog mest känd av alla och mest älskad. Martin Luther kallade den: minievangeliet. Den har kallats ”Guds kärleksbrev skrivet i blod och adresserad till alla.”

Den innehåller bara 26 ord. Men orden är fyllda med innehåll.

Versen börjar:

”Ty så älskade Gud världen”

Den börjar med att tala om Gud. Inte med att säga att Gud finns. Detta är ett självklart faktum versen utgår från, precis som Bibelns första vers börjar: ”I begynnelsen skapade Gud”. Det finns ingen skapelse utan en skapare, Det finns ingen värld, utan en tanke bakom den. Det finns inget efter, om det inte finns något före. Guds vara diskuteras inte i Bibeln.

Inte ens hedningen fjärran från, har enligt Skriften en ursäkt:

”Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat.” (Rom. 1:19 - 20)

Men detta att Gud finns behöver inte vara en skrämmande upplevelse om man förstår vem Gud är. Texten börjar med att tala om detta:

”Ty så älskade Gud världen”

Ordet ”älska” förekommer 56 gånger i Johannes evangelium. Sådan är vår Gud. Han är en Gud som älskar. Verklig kärlek är mer än att vara förälskad. Verklig kärlek är villkorslös. Guds kärlek är i sanning osjälvisk och den vill människans bästa. Den offrar sig, utan att kräva något tillbaka.

Bilden av Guds kärlek blir så större när vi påminner oss om hans övriga egenskaper. Bibeln lär att Gud är allvetande och det fantastiska är att han älskar oss trots sitt allvetande. Guds känner oss och han vet allt om oss och trots detta gick han till korset för oss. Det är kärlek.