Salomo
säger:
”det
finns ingen människa som inte syndar
” (1 Kong 8: 46)
Och
Ordspråksboken lär oss:
”Vem
kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från
synd"?
(Ords 20: 9)
När
vi inser det, inser att vi är hopplöst förlorade i oss själva,
som uppspolade på en öde ö, utan båt och utan hjälp av andra, då
är det väl underbart att få vika upp medaljongen och se bilden av
honom som skulle komma, att rulla upp bokrullen, eller vika upp
bibelbladen och läsa vad Jesaja skrev för 2700 år sedan om Honom
över vilken Herrens Ande vilade, han som skulle predika glädjens
budskap för de ödmjuka, som skulle förbinda förkrossade hjärtan
och ropa ut frihet till de fångna och befrielse för de bundna, ja,
predika ett nådens år från HERREN.
Det
var den tröst alla sanna Guds barn, strandade på livets öde ö,
denna öken av människoträlar hade: ”Han
kommer, han som Gud utlovat, en dag!”
Man påminde varandra, man tröstade varandra med dessa ord. Men fick
höra orden från profetrullarna, biblarna.
Dessa
ord från profeten Jesajas profetrulle läste Jesus själv upp i
synagogan i Nasaret.
”Sedan
rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig.
Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han
tala till dem: "I
dag
har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar."
(Luk 4: 20-21)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar