Ganska besvärliga nyheter kan leda till något gott!

 ”Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?” ( Hes.33: 10-11)

Hesekiel hade varnat folket. Vi läser om dessa varningar i de första kapitlen i hans bok. Men vad hände? Svaret är: de lyssnade inte. De fortsatte att synda. Och Gud straffade dem.

I kapitlet finns ändå uppmaningar att på nytt varna dem. Vad tänker man då? Kanske, att det aldrig kommer hjälpa. ”Jag hade varnat dem, och de brydde sig inte. Kanske lika bra jag går hem”. Men Gud ville att han skulle varna återigen. "Ge inte upp", är innebörden i vad Gud säger. Fortsätt som de gjort hittills. "Varna de ogudaktiga, så att de vänder om från sina onda vägar".

Det händer ibland att vi kristna varnar icke-kristna eller andra kristna för olika saker. Kanske någon av oss varit med om att det inte hjälpt. Någon kommer på glid, eller någon har hamnat snett. Vi går dit och uppmanar personen att vända om, men resultatet blir att samma person blir arg och vill inte prata med oss. Är det bortkastat? Nej, ambitionen var rätt och det kunde lika gärna hänt att personen kom på bättre tankar.

Det är ibland gott att påminna sig om att ganska ledsamma nyheter: "Syndens lön är döden. Omvänd er om ni vill leva. Ångra dina synder", ibland faktiskt får god frukt.

Aposteln Paulus berätta om en sådan händelse i sitt brev till församlingen i Korint. Han hade förmanat dem i sitt första brev för att de bland annat för att det tillät att en person i församlingen öppet levde i synd. I sitt andra brev skriver han:

”även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er.

Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss. Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död. ” (2 Kor 7: 8-10)

Om Guds Ord säger att vi skall varna och förmana, vad har vi då för rätt att säga: ”Nej, det funkar ändå inte!”. Är det inte detsamma som att säga: ”Gud du har inte rätt. Dina uppmaningar fungerar inte”.

När Petrus ganska strängt talade om för judarna på pingstdagen att de syndat, att de korsfäst härlighetens herre, så fick det effekt. Deras hjärtan blev genomborrade av Guds Lag, de ångrade sig, vilket i sin tur ledde till att de lyssnade till apostelns uppmaning: Omvänd er och låt döpa er!

Bara för att det inte alltid blir som vi vill, så betyder det inte att vi inte skall lyda Gud. Vi ska ha för våra ögon Guds motivation:

"Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva."