”Hör detta, ni som står efter den fattiges liv och vill göra slut på de olyckliga i landet, ni som säger: "När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd? Då skall vi göra efa-måttet mindre och höja priset och förfalska vågen så att den visar orätt vikt. Då skall vi köpa de utblottade för pengar och den fattige för ett par skor. Och spillsäden skall vi då sälja som säd." (Amos 8: 4-6)
Det är klart att försäljarna inte sade detta högt. Kanske viskade man emellan sig, kanske sade man det i sina hjärtan.
Efa-måttet på 36 liter används när man mätte upp vete som man malde till mjöl. Det måttet ville försäljarna minska ner, utan att kunden visste om det, för att tjäna mer pengar på mindre vete. På vågen vägde man siklar, själva mynten. Också dessa ville man mixtra med, trots att Guds profet Moses sagt:
”Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.” (3 Mos 19: 36)
”Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efamått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.” (5 Mos 25: 15)
Och Ordspråksboken understryker:
”HERREN avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.” (Ords 11: 1)
Nej, utåt sätt var dessa handelsmän inte tjuvar och rövare, de gick inte in i hus och stal eller rånade folk på öppen gata, de var respekterade samhällsmedborgare, ändå lurade de av fattiga människor vad de ägde.
I Israel kunde fattiga människor ta lån om de inte kunde betala, många blev tvungna att sätta sig själva i pant, så att de till sist fick sälja sig till kreditgivaren som slavar. I Amos profetia är det med kall beräkning de giriga tänkte:
”Då skall vi köpa de utblottade för pengar och den fattige för ett par skor.”
Girigheten har inga gränser. Men det allvarligaste av allt är hyckleriet.
Notera att de säger:
”När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd?”
I det gamla förbundet fick man inte bedriva handel under de religiösa högtiderna t.ex. nymånadsdagen och sabbaten.
Dessa människor höll alltså strikt på sabbaten och högtiderna. De såg ganska bra ut i folkets ögon, de gick till templet och iakttog alla bönetimmar. Man fastade och bad, men i hjärtat såg man fram emot när man kunde öka sina egna tillgångar genom bedrägeri.
Det är detta vad man kallar hyckleri. Att hålla en yttre vacker fasad fast man invärtes bröt mot det sjunde, nionde och tionde budet.
Är du och jag hycklare? I nya testamentet används ordet ὑποκριτής för hycklare. Ordet används första gången under antiken bland grekerna som en term för skådespelare. En ὑποκριτής var inte Electra eller Agamennon, men man uppträdde som om man vore det, man hade kanske kläder som man trodde liknade och talade med repliker ur den grekiska pjäsen.
Jesus sade om hycklarna:
”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet.” (Matt 23: 27)
Hycklare är våra favorit-hatobjekt. Vi älskar att peka ut människor som säger en sak, men gör en annan, som försöker verka bättre än vad de egentligen är.
Men hur är det med våra egna hjärtan? Hur är det med dig och mig?
Vårt sekulariserade samhälle är uppbyggt så att staten är skild från religionen. Det är en mycket bra sak. Jesus sade:
”Mitt rike är inte av den här världen.” Man får inte blanda ihop religion med politik, med det världsliga.
Men den här åtskillnaden kan också bli en frestelse. Att religionen blir något jag gör i kyrkan, och det andra är skilt ifrån det. Vad händer när min relation med Gud, min tjänst för Kristus, mitt kristna liv, inte får överträda gränsen när jag går till jobbet eller umgås med mina icke-kristna vänner?
Vad händer om vi låser in Kristus i en liten cirkel i våra liv, och den cirkeln krymper mer och mer?
Vad händer när vi går till kyrkan och talar om renhet och lydnad, om ärlighet, om kärlek till de svaga, om att sprida evangeliet, och sen går till jobbet och agerar enligt en agenda som handlar om att göra karriär med vassa armbågar, att vinna fördelar genom att umgås med rätt folk
Vad händer när vi i kyrkan säger att Jesus är född av jungfru Maria och korsfäst död, begraven och uppstånden till våra synders förlåtelse, men på jobbet uppträder som om det viktigaste i livet är att ha en bra fritid, en bra lön och en lång semester?
Hur stämmer det överens med de sånger och psalmer vi sjunger, hur stämmer det överens med vår trosbekännelse?
Vad händer när vi pratar om pengarna som våra pengar, och ägodelarna som våra ägodelar, när Gud egentligen äger allting och vi bara är hans förvaltare?
”Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den” (Ps 24: 1), säger psalmisten.
Vad händer när vi glatt unnar oss saker, för våra pengar, men drar öronen åt oss när det är dags att ge till Guds rike`?
Har vi då inte alla förvandlats till vad vi avskyr mest: hycklare. Vem av oss är inte en hycklare bland oss? Räck upp en hand. Jag bekänner inför Gud och mina medmänniskor, att jag ofta hycklar. Jag försöker framstå som bättre än den jag i verkligheten är. Det är inget jag är stolt över. Tvärtom gör det ont i samvetet.
Men låt oss idag ta emot Amos förmaning till omvändelse. Paulus var en farisée men lät lagens ord föra honom till Kristus. Det vill säga, när lagen visade för honom att han var syndig, så var han mottaglig för orden om förlåtelse. (Läs Gal 3: 24, Rom 7:7-13)
Kristus har kommit till världen för att frälsa också sådana som dig och mig. Han gjorde det genom att låta sig spikas på ett föraktat kors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar