Att inte "skjuta budbäraren"

När någon varnar för det som är fel i världen, i kyrkan och i kristenheten, så uppfattas man som bråkmakare, istället för att lyssna till budskapet och begrunda det.

I den antika tragedin Antigone som skrevs av den grekiske dramatikern Sofokles år 442 f.Kr. så finns frasen: ”Ingen älskar budbäraren som kommer med dåliga nyheter”. I Shakespears pjäs Antonius och Cleopatra som skrevs 1623 så hotar Cleopatra, när hon hört Att Antonius gift sig med en annan, att behandla budbärarens ögon som bollar. Han svarar då: ”Nådefulle madam, jag

som bringar dessa nyheter matchade inte ihop dem”.

Man talar om att inte "skjuta budbäraren". Det är inte han som är problemet.

Men budbäraren har ett ansvar om han inte för fram budskapet. Är man kristen ansvarar man inför Gud om man inte för fram det.

Om jag t.ex vet att en väg inte är pålitlig, att den är fylld av omkullfallna träd och stora hål, då är jag ansvarslös om jag inte varnar en bilförare att åka just den vägen. 

På samma sätt har kristna ansvar att både tala om synden och dess konsekvenser, samt räddning ur faran: frälsningen av nåd genom Jesus Kristus och tron på Honom.