Legalism eller lagiskhet är att befalla en lydnad utanför Guds lag

Det är inte enbart detta att ställa lagen bredvid evangeliet som är legalism,  utan också när man finner ut lagar utanför den lag vi har i Skriften.

Omskärelsen var en del av den rituallag som gick i fullbordan med Jesu ankomst. När därför kristna judar i Galatien vill ålägga de hedniska judarna omskärelsen så gick man utöver Guds Ord.

Samma sak var det med de olika judiska högtiderna, ceremonierna och sabbatsfirandet. Eftersom dessa regler gällde i gamla förbundet och inte i det nya så blir ett krav på lydnad för dem människobud, ja avgudadyrkan. Aposteln skriver:

”Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.” (Gal. 4:8 - 11)

Krav att lyda människobud är alltså också en form av legalism.

En kristen definierar lydnaden utifrån Bibeln, inte bud som inte längre har bruk. Med gnosticismen kom fler bruk in. Det kunde handla om krav på celibat eller att man tog avstånd från någon viss mat eller dryck. Aposteln skriver:

”Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen. Ty allt som Gud har skapat är gott, och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse.  Det helgas genom Guds ord och bön.” (1Tim. 4:1 - 6)

När den s.k. botinstitutionen utvecklades inom den romerska kyrkan så manades den som biktat sig och fått avlösningen sig tillsagd genom prästen att göra botgärningar för att visa att hans omvändelse är rätt och sann, på så sätt gjorde han tillfyllestgörelse eller bot för den timliga skada hans synd ställt till med. Han hade fått förlåtelse men ålades att böta, inte för det eviga straffet, men för den timliga skada hans
synd orsakat. Det kunde han göra genom att be ett visst antal Fader Vår, eller Ave Maria, att donera till kyrkan eller de fattiga, att fara på pilgrimsresa, att gå i kloster osv. osv. beroende på hur allvarlig hans synd var.

Men enligt Bibeln skall helgelsen inte flöda ur en pliktkänsla, utan ur tron på evangeliet, tron på Guds nåd.

Jesus säger:

”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.  Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh. 15:4, 5)

Aposteln skriver:

”Andens frukt… är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.” (Gal. 5:22 - 25)

Och så är det. Det är Jesus, det är nåden, evangeliet som motiverar och driver en kristen till goda gärningar, inte som en kompensation eller en botgöring, utan av ett fritt hjärta, som Luther säger i sitt Romarbrevsföretal:

”Tron är ett levande, ivrigt, verksamt och mäktigt ting, så att det är möjligt att den inte oavlåtligt skulle verka vad som är gott….”

Botinstitutionen inom den romerska kyrkan var legalistisk eftersom man drev människor till goda gärningar genom löften om befrielse från skärselden. 

Legalism ålade troende att göra gärningar som inte var påbjudna i Skriften och förbjöd människor saker som inte var förbjudna. Roms klosterväsende, Mariafromhet, pilgrimsfärder och avlat var inte befallde i den heliga Skrift.  Folket hade lärt sig inte bara att frälsningen skulle kompletteras med gärningar. De hade lärt sig fel goda gärningar. De hade lärt sig en lydnad som handlade som lydnad inför människobud.

Det var bland annat därför Luthers lilla katekes blev så viktig. Den visade att den sanna lydnaden skulle bestå i en lydnad för Guds bud, inte människobud och den lärde och förklarade budorden, så att också den enkla människan kunde förstå hur man skulle leva i lydnad för Guds bud, vad man ska göra i tacksamhet för tron på Kristus.