En kristen behöver både lag och evangelium

Pieper skriver i sin bok ”Kristen Dogmatik”:

”Men även sedan en människa blivit kristen, är Lag och evangelium fortfarande sammanflätade i henne, d.v.s. hon har fortfarande bruk av Lagen, och hon kan således inte vara utan Lagens predikan. Den kristne behöver, i den mån han är kristen och en ny människa, inte längre La gen, vilket Skriften också lär (I Tim. 1:9). För den kristne i egenskap av ny människa är Lagen fullständigt överflödig i alla dess bruk. Utan yttre Lag vet den kristnes nya människa såväl vad som är synd som vad som är goda gärningar, och eftersom den kristne till sin nya människa är helt och hållet from invärtes, så behöver hon inte längre Lagen för att på ett yttre sätt tyglas av dess hotelser och plågor. Enligt den nya människan har den kristne Lagen inskriven i sitt hjärta (Jer. 31:33), liksom de förs ta människorna i skapelsen före syndafallet hade Guds Lag i sitt hjärta (jfr konkordieformeln, SKB s. 604). Men den kristne, såsom hon in concreto existerar i denna värld, är inte helt och hållet en ny människa, utan hon bär fortfarande den gamla människan med sig. Och i detta av seende behöver den kristne enligt den gamla människan samtliga Lagens bruk, usus, hur man än må indela eller beteckna dessa (1. det borgerliga bruket, usus politicus, civilis 2. det straffande bruket, usus elenchticus, 3. det tyglande bruket, usus pedagogicus, 4. det vägledande bruket, usus didacticus, normaticus). Därför är det inte någon motsägelse, då Paulus å ena sidan säger, att ingen lag är given å de kristna, och å andra sidan redan i samma kapitel (I Tim. 1:18) börjar med bud: "Att så förmana dem, det ålägger jag dig..." Detta är inte någon motsägelse, därför att hänsyn den ena gången tages till den kristne enligt den nya människan och den andra gången till den kristne enligt den gamla människan, som fortfarande finns i honom. Luther: "Till anden är den troende rättfär dig, utan någon synd, och behöver ingen Lag, men till köttet har han fortfarande synd." (jfr WA 17:1,132) På ett annat ställe: "En kristen är delad mellan två tidsåldrar. I den mån han är kött, är han under Lagen. I den mån han är ande, är han under nåden. " (Jfr WA 40: 1,526) Därför säger också konkordieformeln: "Vi tro, lära och bekänna, att lagens predikan bör med kraft drivas icke blott bland de icke troende och obot färdiga, utan även bland de rätt troende och verkligen omvända, de på nyttfödda och genom tron rättfärdiggjorda", och som skäl därför an förs: "Ty ehuru de äro pånyttfödda och förnyade i sitt sinnes ande, är denna pånyttfödelse och förnyelse likväl i detta livet icke fullkomlig, u tan blott påbörjad..." (SKB s.516). Därutöver framställer konkordieformeln även i detalj, i vilken för bindelse Lag och evangelium står med varandra hos de kristna. För

det första, eftersom den kristne till köttet fortfarande syndar dagligen, och eftersom han på samma gång fortfarande är böjd att inte rätt känna igen synden utan att inbilla sig, "att hans gärningar och leverne är allde les rena och fullkomliga" (SKB s. 607), och eftersom den kristne till följd härav är i fara att avfalla från tron, måste Lagen fortlöpande upp enbara och straffa synden hos honom, och han måste häremot från evangelium hämta den trösten, att hans synder förlåtes honom för Kristi skull (jfr SKB s. 606). För det andra, eftersom den kristne till köttet fortfarande är böjd att missta sig ifråga om de goda gärningar, som Gud vill, att han skall göra, måste han genom Guds Lag såsom den oföränderliga normen för ett Gudi behagligt liv lära sig vad, som är Guds vilja med honom (jfr SKB s. 607). Men med hänsyn till de goda gärningarna måste evangelium ständigt brukas, för att det skall verka lust och kraft till att göra Guds vilja, som är känd genom Guds Lag (jfr SKB s. 605). Slutligen har Lagen hos den kristne enligt köttet fortfaran de även den användningen, att köttet genom den på ett yttre sätt tyglas. Det rör sig inte om någon retorisk överdrift, då både Luther (WA17:1,131) och konkordieformeln (SKB s.606 607) säger, att de kristnas kött aldrig blir fromt i detta livet utan helt och hållet bibehåller sin fient liga karaktär mot Gud (Rom. 8:7). Negativt säger Skriften om de krist nas kött, att det däri inte bor något gott (Rom. 7:18), och positivt säger Skriften, att det strider mot den nya människan (Rom. 7:23). Med hän syn till denna köttets beskaffenhet, kan även de kristnas kött blott till det yttre tvingas in i Iydnad mot Guds vilja, och detta tvång påläggs det genom Lagens predikan i ord och gärning, nämligen genom hotelsen med Guds eviga vrede (Mark. 9:43 ff.) och genom ådömandet av plågor i detta livet (2 Kor. 12:7 ff., I Kor. 9:27, jfr konkordieformeln, SKB s. 607 608).”

Att rätt dela lag och evangelium är vad som är förutsättningen för att behålla den kristna tron ren, både i läran och i hjärtat, alltså inte bara så att man förstår skillnaden mellan lag och evangelium, utan också så att man tillämpar lag och evangelium på sitt hjärta på ett rätt sätt.  Det är en konst en den kristne skall öva hela livet.

Luther skriver:

"Den, som väl behär skar denna konst att skilja mellan Lag och evangelium, honom sätter jag på den förnämsta platsen och kallar honom för doktor i den heliga Skrift."