Alla som diskuterat med liberala kristna möter förr eller senare angrepp där man liknar bibeltrogna vid fariseerna och de skriftlärde. Vi kallas för legalister och lagiska. Sådana angrepp är förstås helt osakliga och utan grund. Bibeltrohet är inte lika med legalism, utan tvärtom. Särskilt förrädiskt är det när kärleken spelas ut mot den rena läran.
Denna villfarelse bemötte Ingemar Furberg redan 1973 i
tidskriften Biblicum:
”Är det inte sant som vi alltid har sagt, att de som vill behålla Guds rena och klara ord själva tappar bort det viktigaste, nämligen kärleken. Denna anklagelse riktas i dag mot dem som i denna sållningens tid vill försvara och befästa evangelium. Vad kan då göras i denna situation, när alla andra säger, att man måste utgå från människors religiösa erfarenhet och från deras upplevelse av den kristna tron. Vad kan göras när moderna teologer träder upp och talar om avgörelsen som det väsentliga i tron eller som rekommenderar ett studium av det moderna samhället som ett medel för kyrkans förnyelse. I denna situation är det viktigt att det finns någon eller några, som börjar från rätt utgångspunkt: de heliga Skrifterna. Genom ett studium av dessa kan en Guds människa bli fullt färdig, väl skickad till allt gott verk. En sådan tro framsprungen genom Anden och Ordet kommer ej att vara utan frukt. »Andens frukt är kärlek», heter det i Skriften. Mot en sådan kärlek är alltså icke tron. ”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar