”Jag
är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den
som är lejd och inte är en herde med egna får, han överger fåren
och flyr, när han ser vargen komma. Och vargen river dem och
skingrar hjorden. Den som är lejd bryr sig inte om fåren. Jag är
den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner
mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger
mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till
den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att
lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.”(Joh 10:11-16)
Jag
tänkt idag tala om fåren och herden. Det är ett bildspråk som
Bibeln använder både i gamla och nya testamentet om Gud och hans
folk.
Låt
oss för en stund ta några minuter och försöka tänka oss in i hur
det är att vara ett får, både utifrån betraktat och genom fårens
ögon.
Tänk
då på några saker.
- Du är för det första välsmakande. Mängder av människor skulle vilja sätta tänderna i dig. Men fåret är inget vilt djur. Det ägs av herden och det kostar att komma åt fårköttet.
- Du är ett lätt byte. Du kan inte försvara dig själv, eftersom du inte har klor. Du är rädd och lätt hamnar i panik. Därför föredrar du att vistas i flock. Flocken ger en känsla av säkerhet.
- Vissa säger att får inte är smarta. Kanske är det så, att får är dumma och lättlurade.
- Att hitta mat innebär att man får gå långa sträckor, man måste hålla sig undan från törnsnår man kan fastna i och gropar eller raviner man kan ramla ner i. Ändå dras får lätt till såna farliga platser om ingen leder dem och vakar över dem.
Ja,
nu ser vi fiender som är hungriga och vill äta upp oss. För dem
vill de hellre ha dig död än levande. Du är försvarslös. Du
hänger ihop med andra för att du vore försvarslös ensam. Det ger
en känsla av trygghet. Men hur rädd du än blir, så är du ändå
inte medveten om häften av farorna runtomkring dig. Men att erkänna
att du inte förstått ditt eget bästa eller har fel om hur illa det
är, det är du för stolt för. Att erkänna att man har fel, är
tufft för de flesta. Men det vet Gud om. Handen på hjärtat, så
har vi väldiga problem att göra precis det Gud vill att vi ska
göra. Vi gör alldeles för ofta det vi vet är fel, och som Gud
inte vill.
Ja,
fåret som bild är inte så dålig på oss, eller hur? Verkliga får
blir mål för rovdjur, deras fiender. Som andliga får finns det
andliga fiender som gärna ser oss som mål. Petrus skriver:
”Var
nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett
rytande lejon och söker efter vem han skall sluka.”
(1 Petr 5: 8)
Paulus
tar till och med upp fårbilden som byte, konkret på oss när han
skriver:
”Det
står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi
räknas som slaktfår.”
(Rom 8: 36)
I
det andliga är vi ofta dumma som får. Vi minns hur Bibeln berättar
om hur Gud räddade Israel från slaveriet under Farao i Egypten,
plågorna över Egypten, moln och eldstoden, röda havets öppnande,
manna från himlen, vaktlarna som kom över tältlägren. Helt
fantastiskt! Och ändå klagar de på Gud och grälar på Moses. De
var olydiga och dyrkade avgudar. De hade all anledning att tro och
lita på Gud, men de gjorde det inte. De föll i synd och otro, om
och om igen.
Vi
ska inte tro att vi är bättre eller starkare. Aposteln skriver
efter att ha berättar om Israels otro.
”Det
som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss
som har världens slut inpå oss. Därför skall den som menar sig
stå, se till att han inte faller.”
(1 Kor 10: 11-12)
Visst
är vi alla som får. Vi är som får som irrar runt på knasiga
ställen och rymmer. När jag var liten så fanns en fårahjord i en
skog intill där vi bodde. Det var ofta när vi kom dit som några av
dem hade rymt. Ändå hade de en stor hage som täckte in halva
skogen, de klarade sig inte utan betet och det vatten som ägaren
tömde upp.
Vi
kan ju se på människors misslyckanden på samma sätt. Ibland
agerar vi som om vi inte visste vårt eget bästa.
Så,
vad är svaret på människans och fårens problem. Svaret vilar i
herdens kärlek till fåren. Får litar på sin herde. Herden förr
dem till vattenbäckar och gröna ängar. Herdens käpp håller
fienden borta. Herden driver bort varg och lejon. Ska fåret överleva
så behöver det herdens omsorg.
Jesus
är den store Herden för de andliga fåren. Han känner sina får,
säger Bibeln. I Johannes 10 säger han:
”jag
känner mina får, och mina får känner mig”
(Joh. 10: 14)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDet blev en animerad diskussion på Facebook om får behöver en herde eller ej. Jämförelsen mellan människor och får kommer från Jesus själv och handlar om människans behov i överförd bemärkelse, inte om det finns får som klarar sig utan herdar, för det gör det naturligtvis, i glest befolkade delar av världen finns arter av vilda får som lever ett "naturligt" får-liv. De ägs inte av någon, svaga individer och lamm är naturliga byten för rovdjur, vilket ju gäller alla vilda arter av gräsätare.
SvaraRaderaDessa får lever i grupper av honor och lamm, samt i grupper av hanar, där det råder en hierarki, den som har störst horn är herre på täppan och uppstår tvekan blir det slagsmål.
Vi mänskor har mycket gemensamt med djuren, också ovanstående beteende.
Som kristna är vi tamfår tillhöriga Guds rike, här är inte man eller kvinna, här är inte jude eller grek, alla är vi ett i Kristus Jesus. Att förverkliga detta är något att sträva emot i vår kamp för Guds rike på jorden.
Karin Berglund